Vi har VERKLIGEN haft några underbara dagar – att det gick så bra som det gjorde känns lite overkligt. Jag ska erkänna att jag fantiserade om att dom kom sist och vi ändå skulle tycka att vi gjort vårt bästa osv osv haha. Vi hade ju sett några av de andra 4-åringarna men inte alla. Det känns som att resultatet som blev är helt och hållet rättvist. De som hade bäst gångarter kom på ”pallplats” så är det bara. Och det är ändå just gångarterna som i första hand utvärderas och bedöms på en sådan här typ av tävling.

Det som drar ner intrycket lite över hela tillställningen är det som hände första dagen – ja nästintill första timmarna på tävlingsplatsen. Emma satt på Prinsen och visade banorna, lät honom röra lite på sig efter den långa resan. Jag stod bredvid banan och pratade med Kakans uppfödare (som det alltid är lika roligt att träffa och prata med). Så kommer det fram en kvinna till mig – som jag känner till viss del – hon säger snabbt hej och kastar sedan ur sig: jaha så du tycker inte min dotter ska få vara här?
Jag ser nog ut som en fågelholk och för att inte tala om Katarina som står bredvid mig. Jag svarar lite lamt att: nej det har jag inte sagt.
Bakgrunden till detta kanske ska förklaras:
En gemensam bekant till oss har under några dagar på fb kastat ur sig lite frågor angående olika regler som gäller dressyr SM. Vi har alla fått svara och det har i några fall blivit lite diskussioner. En av frågorna gällde om det var rätt eller fel att man fick ta med sig mer än en ponny/häst till SM. Jag skrev att jag tyckte att det kunde räcka med en per mästerskap (dvs en ponny, en ungponny, en juniorhäst). Detta var bara en av flera olika åsikter i frågan. Ingen pekade ut någon annan, jag kände inte ens att detta var en stark åsikt i mitt fall – har inte ägnat det såå mycket tanketid.
Kvinnan som kom fram till mig och ifrågasatte min åsikt har en dotter som då har med sig mer än en ponny. När jag skrev min åsikt på fb hade jag inte en tanke på just henne – det finns ett flertal ryttare som har kvalat in och tagit med sig flera ponnyer. Och så är ju reglerna och inget som jag ens ägnat mycket tid åt att tänka på. Resten av samtalet blev en smula konstigt – jag blev sur och visade nog det lite, hon pressar på och säger att det bara är de bästa som ska vara med på ett SM, så är det bara. Och sedan går hon.
VA? VAD hände? Varför i hela världen blev jag påhoppad på grund av en åsikt som jag skrivit om på fb EN ENDA gång?
Och inte nog med detta – någon dag senare skriver dotterns tränare om detta på sin blogg. Herregud … jag börjar undra om de själva känner sig så osäkra på om det verkligen är rätt att ta med sig mer än en ponny/häst … eller varför i all världen ens ägna energi åt det? Så himla tråkigt 🙁 jag känner mig verkligen så himla ledsen över det här. Fattar inte – varför får inte jag har en avvikande åsikt. Det är ju knappats så att jag ens har i närheten av något inflytande på reglerna kring dressyr SM för ponny, ungponny och juniorer!!!

Men såklart hände det roliga saker också – vi fick träffa några olika människor som jag lärt känna lite på fb och det var bara så himla roligt att träffa dem IRL. Framför allt två av dem kände jag direkt en samhörighet med 🙂
Samma sak hände ju på Ponnyderbyt – där träffade vi också en familj som jag bara följt via fb förrut. Även dem kände jag stor samhörighet med och vi kommer ses snart igen.

Arrangemanget var otroligt bra genomfört! Nu har jag inga andra SM att jämföra med men ändå en del meeting och detta var absolut en av de bättre. En del av det är att själva tävlingsplatsen passade så bra till t.ex ett SM – båda banorna låg precis bredvid varandra och som publik fick man mycket bra överblick. Inget låg långt bort. Ryttarmiddagen var mycket bra, god mat och trevlig underhållning.