…. det gick ju sådär 🙁

Ibland kan man ju önska att den där ”värdelösa” mamman kunde vara lite tyst och tycka lite mindre :/ Jag var nämligen väldigt bestämd med hur framridningen skulle se ut idag och man kan säga att det gick INTE bra. Det blev för lång framridning och framför allt för mycket hoppning på framhoppningen (det var dock inte mitt val). Det ledde till en trött ponny som faktiskt inte riktigt orkade över de höga 130cm hindrena. Han valde att stanna två ggr och Emma kände att han faktiskt inte orkade. Då valde hon också att inte sparka på honom och försöka få honom att ändå hoppa. DET är jag väldigt nöjd med – det är när ponny och ryttare är trött som skadorna kommer. Vi fick åka därifrån och ha lärt oss en del. Det är inte så lätt att lära om – med endast 6 startande i hela klassen så är det lite svårt att räkna ut när man ska starta framridning/framhoppning. Eftersom det var en rätt lång resa hem så hann vi med att både analysera vad vi gjort för fel och smida nya planer 😀 Alltid något 🙂