Igår kom vi inte iväg på tävling och idag blev inte heller något som tänkt.

Egentligen börjar denna historia redan igår kväll – vi fick stopp i avloppet (igen, endast 3e ggr sedan vi flyttade in *grrr*). Nicklas ägnade rätt många timmar under gårdagens kväll med att försöka lösa problemet. Till slut fick han ge upp och gå och sova. När vi vaknade var det jättetråkigt väder, regn och rejält med blåst.

På fm när jag kom från stallet tittade jag till på den vita tältduken (vi har ett stort tält uppställt nedanför huset) och ser att den har liksom börjat blåsa sönder. Kliver in genom dörren och inser att nää det där kommer INTE gå bra. Det är på väg att lyfta hela skiten. Ropar på Nicklas att alltihopa håller på och blåser iväg (han står på knä i duschen och håller på med avloppet), springer ut och försöker hålla fast det. Nicklas kommer ut och springer ner till undersidan. Jag står på den vita duken och tror att jag är på den säkra sidan – sedan kommer en vindpust och jag bara flyger iväg. Ringer på barnen som också kommer. Först Sofia och hon och jag lyckas få ner duken till Nicklas på nersidan. Vi springer ner och försöker hålla fast i duken där nere medan Nicklas försöker hitta på saker att fästa. När vi står där nere så ser vi att nästan alla jordfästena är trasiga och hela alltet verkligen håller på och flyger iväg. Vi hittar den ena tunga saker efter den andra att förankra i, Nicklas hittar spännband, elrep osv och efter några timmars arbete (hela familjen) så står det relativt stadigt. Då är jag så kall och trött i armarna att jag bara skakar.

Tro inte att jag och vilade efter det – nejdå. Då var det fem hästar som stod i hagen och skakade och ville komma in och värma sig. Och när sedan allt lugnat ner sig så kände jag mig lite rastlös så jag tog och harvade ridbanan.

Meningen idag var att släppa ihop Aragorn och Ior men nej med det bedrövliga vädret så sköt vi på det. På tisdag ska det bli sol och rätt så varmt – då kanske …