Jag har insett att mitt vackra, duktiga, underbara, coola fantastiska sto Cuba förtjänar ett alldeles eget inlägg här <3
Först var hon bara vår finaste prinsessa, jag kunde rida i skogen och Emma lärde sig hoppa. Sedan var hon vårt framtidshopp när vi insåg hennes kapacitet på hoppbanorna. Sedan blev hon vår stora sorg när hon skadade sin sena. Efter skadan läkt blev hon återigen vår finaste prinsessa som skulle ge oss en till vacker liten häst. Nu vet vi att hon förutom alla andra superlativ som passar henne även är den bästa av den bästa av mammor! Hon beskyddar sitt föl, hon inger dem mod, hon visar dem att man ska ta för sig av livet och när det är dags att skiljas åt så visar hon dem att det inte är några problem och att de visst kan klara sig själva.
Andra hästar i hagen beskyddar hon, inger dem mod och visar dem att inget är farligt.
Jag älskar verkligen min fina Cuba – hon är en på miljonen <3
