Extremt

De två senaste åren har präglats av ordet extremt. Det började kanske med sommaren 2018 med den extrema torka som rådde i nästintill hela landet. Här var inget undantag. Det var torrt, dammigt, inget gräs växte, man var konstant orolig för att det skulle börja brinna någonstans. Hela den sommaren, fram till det löste sig, var jag konstant orolig över att inte hitta foder till mina hästar för vintern. Jag hade foder över från vintern innan som räckte över sommaren och jag fick köpa ett lass av min vanliga lev. men sedan var det stopp. Jag kolla med ALLA vänner och bekanta som hade sådana känningar och till slut fick jag napp. En kund uppe i Norrland kände en bonde som kunde sälja till mig. Så på höstkanten rullade det in en väldigt stor lastbil från Norrland med nästan 60 stora rundbalar hösilage. Phu – då kunde man äntligen pusta ut! Bara frakten gick på 10 000kr. Det blev en dyr vinter!

Vintern som följde blev lite konstig men egentligen inte extrem. Det var lite på och av men ändå vinter. Dock minns jag en extrem händelse. Natten till den 3 febr kom det 50cm snö. Emma var då hemma själv, eftersom jag och Nicklas hade varit upp i fjällen och var på väg hem. När vi kom hem fastnade bilen på gårdsplan och strax innan hade Emma fastnat med 4-hjulingen när hon skulle fodra hästarna. Det var bara att byta kläder och börja ploga … det vara bara det att det knappt gick. För det hade börjat bli plusgrader och snön var tung som tusan. Nicklas fick ta över och efter väldigt många timmar gick det äntligen att köra med bil och 4-hjulinge mellan hagar och hus. Dagen efter hade skridskor varit ett lämpligt färdmedel.

Sen kom våren och fölen. Tre fina fantastiska föl fick vi. Sommaren var iof bättre än 2018 men fortfarande väldigt torr. Hösten kom och det var fortfarande torrt. Men sen kom regnet och solen försvann. Det regnade några kopiösa mängder under väldigt många dagar. I princip varje dag i 3 månader. Det blev extremt geggigt i hagarna men om man grävde 10 cm ner så var där snustorrt. Mycket konstigt.

På hösten var det beräknat att komma ytterligare ett föl – Nana’s föl var beräknat till den 14 november. Inga tecken fanns så jag vågade mig på att åka bort över helgen. Efter Jax olycka så installerade jag Nana i BB-avdelningen även fast hon inte visade några tecken på att det var på gång. Jag drömde mardrömmar om att hon fölade på natten i leran och fölet dränktes i leran. Bättre då att ha henne under uppsikt i en box på nätterna.

Sedan kom det som vi kallar vintermånaderna – december. Då slutade det regna och solen tittade fram några gånger men kallt blev det inte. Jo någon dag eller natt men sen kom värmen tillbaka. Snö kom det en gång och den låg inte ens i 48 timmar innan den töade bort. Nu är det januari och vi har haft flera dagar med över 10 grader varmt och vårlökarna har tittat upp en bra bit. Någon snö har vi inte sett skymten av och det är återigen snustorrt i hagarna. Man kan gå överallt i lågskor.

Men den allra mesta extrema händelsen är ändå att Nana nu gått över 400 dygn dräktig och ännu syns inga tecken på att det är på gång. Jag vet att där finns ett föl och i mitten av december var veterinären här och kände då att fölet levde.

Jag undrar hur resten av 2020 ska bli …

1 svar på ”Extremt

  1. Så skönt ändå att fölet till slut kom, och att allt gick bra!! <3 Du skulle har väckt mig när du hade mardröm, så hade jag tröstat dig 🙂 Hoppas att åren som kommer blir lite mer "normala", även om jag inte tror det (Greta har ju trots allt rätt).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.