Idag har vi fått leverans av halm och hö – närmare bestämt 5 ton. Det tog oss dryga timmen att lassa av och in i ett förråd. Min kära man, jag, sonen och sonens flickvän. Det yrde hö-strån något alldeles förbannat och en del av dem fastnade i mina ögon. Jag är inte allergisk men hamnar det i ögonen så blir det irriterat. Så jag såg inte så rolig ut – höhö.

Det känns väldigt bra att vi nu har halm – för jag vill börja ”bädda” för fölningarna. Jag ska dela av deras ligghall så att den ena delen blir en fölningsbox och den andra får vara öppen.

För övrigt fick vi se solen idag igen – mycket efterlängtat efter allt regn. Det var så fint här hela dagen, fast inte så varmt. Men så plötsligt på eftermiddagen så kom det jordens hagelstorm, som dock försvann lika fort som den kom. Sedan blev det en superfin kväll.

Igår kom vi inte iväg på tävling och idag blev inte heller något som tänkt.

Egentligen börjar denna historia redan igår kväll – vi fick stopp i avloppet (igen, endast 3e ggr sedan vi flyttade in *grrr*). Nicklas ägnade rätt många timmar under gårdagens kväll med att försöka lösa problemet. Till slut fick han ge upp och gå och sova. När vi vaknade var det jättetråkigt väder, regn och rejält med blåst.

På fm när jag kom från stallet tittade jag till på den vita tältduken (vi har ett stort tält uppställt nedanför huset) och ser att den har liksom börjat blåsa sönder. Kliver in genom dörren och inser att nää det där kommer INTE gå bra. Det är på väg att lyfta hela skiten. Ropar på Nicklas att alltihopa håller på och blåser iväg (han står på knä i duschen och håller på med avloppet), springer ut och försöker hålla fast det. Nicklas kommer ut och springer ner till undersidan. Jag står på den vita duken och tror att jag är på den säkra sidan – sedan kommer en vindpust och jag bara flyger iväg. Ringer på barnen som också kommer. Först Sofia och hon och jag lyckas få ner duken till Nicklas på nersidan. Vi springer ner och försöker hålla fast i duken där nere medan Nicklas försöker hitta på saker att fästa. När vi står där nere så ser vi att nästan alla jordfästena är trasiga och hela alltet verkligen håller på och flyger iväg. Vi hittar den ena tunga saker efter den andra att förankra i, Nicklas hittar spännband, elrep osv och efter några timmars arbete (hela familjen) så står det relativt stadigt. Då är jag så kall och trött i armarna att jag bara skakar.

Tro inte att jag och vilade efter det – nejdå. Då var det fem hästar som stod i hagen och skakade och ville komma in och värma sig. Och när sedan allt lugnat ner sig så kände jag mig lite rastlös så jag tog och harvade ridbanan.

Meningen idag var att släppa ihop Aragorn och Ior men nej med det bedrövliga vädret så sköt vi på det. På tisdag ska det bli sol och rätt så varmt – då kanske …

Emma vaknade och hade ont i magen och eftersom vi skulle så långt vågade vi inte chansa. Så istället för tävling har jag byggt lite hage 😀

Först på morgonkvisten så stor-städade jag i stallet – sopade överallt och torkade av alla fodertunnor. Diskade alla hinkar och burkar. Det blev fint 😀

I morgon är det tänkt att vi ska släppa in Dela till stona och lilla Ior ska få gå med Aragorn. Tänk så jag har längtat efter detta 😀 Äntligen ska Aragorn få en kompis igen. Så jag byggde en hingst-säker hage till dem i skydd av lite stenmurar och med Zam och Prins intill.

Sedan red Emma på Prins och då går jag alltid med 🙂 En mysig liten tur i solskenet! Och när Emma red på Zam så sydde jag ihop nätet till en höbur till småkillarna.

En sådan här vattenvagn står högst upp på min önskelista för närvarande!! Jag är rejält överansträngd i ryggen och armarna av allt vattenkånkande :/

Idag har jag varit hos min naprapat – är där en gång i veckan – och berättade hur många kilo jag hanterar varje dag i form av vatten och foder. Hon blev helt chockad! Vilket jag egentligen kan förstå – att hantera ca 300kg varje dag är det ju inte alla som kan ”skryta” med 😉
Hennes spontana kommentar: Och du undrar varför du har ont i ryggen?

Haha – tja – uttrycker man det på det viset så ja jo jag kan ju fatta att 300kg är rätt mycket. Visserligen behöver jag ju inte släpa runt på så många kilo men det ska upp på hövagnen och sedan ut i höburen eller ner på marken i en hage. Vattendunkarna ska ner från hövagnen och bäras några meter till vattenbaljorna och sedan tömmas. Så jo såklart är det tungt.

Men jag klagar INTE – jag lever min dröm och ÄLSKAR varje varje minut!! Fast jag ska ju förhoppningsvis hålla i några år till så jag SKA underlätta för mig själv med t.ex en sån här vattenvagn 😀

Jösses vad det har blåst idag. I morse när jag släppte ut hästarna och fodrade så regnade det på tvären – det kändes som småspik på kinderna :/

Idag har jag hunnit med en del och det har för det mesta varit tungt arbete. Att fylla på vatten till alla hästarna är tungt, då vi inte har några slangar ute än (så länge det är risk för minusgrader). Men än så länge behöver jag i alla fall bara fylla vatten en gång per dag.

Jag tänkte att jag skulle låta stona vara inne en stund på dagen idag och tog därför in alla tre – men det besväret hade jag ju kunnat låta bli. Innevistelsen uppskattades inte av någon av dem. Den enda fördelen var att vi kunde borsta på dem alla tre och reda ut man och svans, kratsa hovarna på lilltjejen osv osv. Att ta ut dem igen var inte det lättaste då de blev himla stressade av att gå förbi en av hagarna (hästarna i den hagen tyckte det var intressant med lite dam”besök”). Men jag är imponerad över Miss Dancer – det är inte så himla ofta vi leder henne och ändå klarade hon av att gå först – duktig tjej!

Under tiden tjejerna stod inne i stallet så passade vi på att ”städa” lite i deras hage. Bland annat hade de ratat en del foder som vi krattade bort och mockade lite också. Det var tungt!!

När Emma red passade jag på att städa runt våra hösilage-balar. Vek ihop plast, la dem i svarta sopsäcker, krattade bort hösilage-spill och gjorde allmänt lite fint 🙂 Sånt är trevligt och jag vill ha ordning och reda på gården men det är tungt jobb. Blåsten gjorde ju inte jobbet skönare precis :/

Sedan åkte jag och hämtade Sofia i Södertälje och vi passade på att gå in på Granngården. När vi kom tillbaka så fixade jag till en hage och kunde sedan släppa ut Zam och Prins där. Då blev det ytterligare tungt jobb i och med att vi var tvungna att ordna vatten dit och vi la även dit lite foder.

Sedan var det kolsvart ute och jag var helt och hållet slut i ryggen. Så jag la mig på soff-locket en liten liten stund innan det var dags att laga middag.

I morgon hoppas jag på bättre väder – vilket det verkar som det ska bli – sol och en aningens varmare 🙂

Sådärja – nu har vi flyttat på riktigt! Det gick så galant och fort så det är inte klokt. Redan på fredagskvällen påbörjade vi en omgång med möbler och kartonger.

På lördagsmorgonen körde Lisa ut Emma för att ta hand om hästarna medan vi andra packade in resterande möbler och kartonger. Redan före lunch kunde i påbörja resan till gården. Tyvärr var det kallt och blåsigt. Framme på gården packades allt ut och sedan grillade vi korv och hamburgare.

På söndagsmorgonen vaknade vi till jordens vackraste väder. Det kommer bli lätt att vänja sig vid utsikten här kan jag lova. Det är UNDERBART!! För varje minut här trivs jag bättre och bättre. Huset är underbart gulligt, inte stort men lagom för mig och Nicklas. Stallet är ljust, trevligt, modernt och det är lättjobbat. Det finns mängder med utrymmen för allt ”bös” man har samlat på sig under årens lopp. Jag fullkomligt älskar tystnaden här ute och att man är så ensam. Idag har jag inte ens sett några andra människor än dottern, mannen och killen från Telia (som installerade bredband). Vad sägs om det? Så skönt! Jag har inte behövt sätta mig i bilen öht och ändå har jag umgåtts med hästarna hela långa dagen.