Jag älskar att baka och då framför allt baka bröd. Visserligen är det roligt med t.ex tårtor men hur ofta har man ”behov” av en tårta? 🤣

Bröd däremot har man ju ofta behov av. I perioder bakar jag faktiskt bröd flera dagar i veckan. Försöker ofta baka en sån liten mängd så det går åt inom ett par dagar. Färskt bröd är verkligen toppengott. Jag bakar nästan alltid kalljäst, sätter degen på kvällen, bakar ut och låter sedan plåten stå i kylen och bröden jäser över natten.

Just nu är mjuka källarfranska favoritbrödet här hemma:

12 småfrallor:
1,25 dl mjölk
1,25 dl vatten
ca 18gr jäst
1 msk matolja
1/2 tsk salt
1 msk socker
6-7 dl vetemjöl

220gr (i min ugn) i 10 min. Jag brukar strössla vallmofrön över.

Att äta lunch ute är något vi gör ofta och absolut inte bara på sommartid. Vi älskar att grilla korv över öppen eld (glöd) och överhuvudtaget att vara utomhus.

Vinter igen … jag tänker räkna detta som bakslag nr 1. För det är alltid 3 bakslag innan våren anländer.
Förra veckan hade vi vår-väder på dagtid varje dag och det var bara såå skönt att vända ansiktet mot solen. Isen nere vid bryggan hade börjat krackelera lite och det kändes som att det inte skulle vara så långt kvar till årets första dopp (för er som inte vet så är jag kall-badare). Men nu snöar det, det ska bli runt 15 minus nån eller några nätter här i veckan och komma massor med snö tisd och onsd.

Den här bloggen har funnit i rätt många år nu. Det allra första inlägget skrev jag den 13 juni 2007, då hade jag haft egen häst i drygt 6 månader. Under årens lopp har det blivit 1750 inlägg. Och jag kan säga att jag rodnar när jag läser gamla inlägg. Men samtidigt, ganska bra att läsa för att komma ihåg och inse hur otroligt mycket jag har lärt mig och hur mycket jag har utvecklats. Ibland har det gått rätt lång tid mellan inläggen men jag har alltid velat ha den kvar för den är verkligen som en livsberättelse om mitt/vårt hästliv. Jag är glad att jag inte gör som jag gjorde 2007 – om vi säger så. Men det är ju helt naturligt att man lär sig och utvecklas.

Bilden är på mig och vår allra första häst – Sudden <3

Ett av mina absoluta favoriträtter är när Emma lagar Chicken Teriyaki. Såå gott. Vi köper Reko kyckling med skinn kvar. Steker knaprigt och serverar med teriyaki-sås, lätt ångad pak choi (som vi odlar själva – året om) och kokt jasmin-ris. Mmmmm

Med stigande ålder och mer erfarenhet på ”häst-kontot” så har jag (och Emma) kommit fram till att det är otroligt viktigt med:

• hur mår hästen – rent psykiskt
  Det är så väldigt stort fokus på att hästen ska må bra ren fysiskt, vilket den ju självklart ska, men man får inte och kan absolut inte glömma bort den mentala biten.

• hur tränar vi – rent biomekaniskt. Funktionell biomekanik står oss varmt om hjärtat. Speciellt Emma är väldigt intresserad.

Själv känner jag att ju mer jag lär mig desto mer undrar jag om jag verkligen ska rida något mer. Jag är inte och har aldrig varit en speciellt skicklig ryttare. Jag har heller inte några önskemål om att tävla eller träna för tävling eller liknande. Jag vill egentligen bara kunna rida en runda i skogen då och då.

Något som jag däremot är ba på är att läsa av en häst – hur mår den, är den stressad, har den ont osv osv. De hästar jag känner väl – dvs de som bor här – kan jag på långt håll i hagen se om det är något som är fel. På kort tid har jag ju nu fått erfara exakt hur duktig jag är på det. Både när Sessan och Madicken fick kolik såg jag på håll, när jag skulle fodra – att något var på tok. Tog mig tid att stanna och kolla närmare när jag fodrade för att se vad som var fel. Med Sessan var det ganska lätt att gissa kolik. Men Madicken hade andra symtom och det var lätt att se ATT hon hade ont, men inte vart. Med Cuba var det annorlunda – man skulle ha varit en helt novis och ändå se att något var total-galet!

Även förrut när vi hade många inackorderingar såg jag problem med flera hästar långt innan deras ägare hade förstått att något var fel. Jag är helt enkelt bra på att se hur en häst mår, både psykiskt och fysiskt. Det hjälper ju dock föga om man vill rida utan att förstöra sin häst …

Men tillbaka till rubriken – R+. Det betyder att man tränar med belöning (dvs plus) istället för att ta bort tryck (dvs minus). Jag belönar med något (t.ex ätbart, kli, eller likn) när hästen gör ”rätt”. Det vanliga inom hästträning är tryck och eftergift. Då tar man bort trycket när man får ”rätt” respons från hästen. Det kallas för R-. Minus för att man tar bort något när rätt sak uppnås. Plus för att man tillför något när rätt sak uppnås.
Jag och Emma har kommit fram till att vi kommer fortsätta rida med tryck och eftergift MEN aldrig så mycket tryck att det blir våld. Ett milt tryck om vi t.ex vill att hästen ska röra sig framåt. Om hästen inte förstår så ökar vi inte trycket utan tänker till och försöker hitta ett annat sätt att visa vad vi vill. Däremot sker all hantering med R+.

Jag har nog alltid gillat att laga mat men det är inte förens de senaste åren som jag verkligen uppskattar timmar i köket. Laga mat från grunden – gärna att det verkligen får ta tid – det är fantastiskt roligt. Vet inte exakt när det började men kanske en kombination av att vi upptäckte Sous Vide och att pandemin fick oss att börja odla grönsaker lite mer ordentligt.

Att Emma också tycker om att laga mat gör det ju inte sämre. Vi har dock helt olika sätt i köket. Hon hittar nästan enbart utländska recept som hon följer punkt till pricka. Jag letar svenska recept (inte nödvändigtvis svensk mat dock) som jag använder som ett utgångsläge. Jag älskar att improvisera i köket. Vad Emma dock lärt mig är att även om jag inte gillar en enskild ingrediens så kan/bör man ändå använda den för tillsammans med de andra så blir det gott.

Jag gissar att en del i det här är att timmar i köket med att skapa mat, bröd eller bakverk är som med handarbete – terapi.

Saker som vi inte längre köper i affären – för att det helt enkelt är bättre (och billigare) att göra själv:

• grönsaksröror (gör stora batchar som jag fryser in och sedan använder som bas i mängder med maträtter)
• Saft
• Sylt
• Marmelad
• Gele
• kryddblandningar – tex taco-krydda, faijtas-krydda, grill-krydda m.m
• olika buljonger (undantaget fisk-buljong som jag fortfarande köper). När vi äter kött med ben så sparar jag alla benrester och kokar buljong. Fryser in i mindre förpackningar som vi sedan använder i matlagning.
• matbröd – men det förtjänar ett helt eget inlägg.
• sommartid köper jag heller aldrig några örter såsom basilika, dill, persilja osv för det odlar jag själv. Fryser dessutom in allt överskott och med tiden hoppas jag att det ska bli såpass mycket att det frysta ska räcka från en säsong till nästa. Men där är jag inte.
• samma gäller potatis, lök och en del grönsaker – odlar själv och ska utöka till självshusshållnings-nivå.

Jag funderar på att försöka mig på att göra färskost och faktiskt även smör.

Tidigare i veckan blev det kroppkakor till middag. Trist, svensk husmanskost tänker några – jag tänker mat från grunden. Dock ”fuskar” jag och använder mig av bacon. Dels för jag helt enkelt gillar bacon och dels för att det är så enkelt jmf mot sidfläsk.

Jag har ansökt och kommit in på en kurs i trädgårdsodling i Studiefrämjandets regi. Den går av stapeln nu i vår med början i mitten av mars. Ska bli roligt och lärorikt. Det är en digital kurs vilket passar mig mycket bra. Det finns däremot en möjlighet att åka på ett studiebesök till kursledarens trädgård efter kursen.

Egentligen hade jag sökt till en längre/större kurs i regi av en yrkeshögskola (vilken kommer jag faktiskt inte ihåg nu) men det var en väldigt omtyckt kurs så jag fick ingen plats. Den var heller inte digital utan bestod av självstudier, lite digitalt arbete och x antal träffar under ett helt år.

Sämre egenskaper hos mig är:

• Hetsig
• Klarar absolut inte orättvisor och blir då aningens onyanserad
• Har svårt att konfrontera andra – konfilkträdd
• Ganska lat när det kommer till sånt som inte intresserar mig
• Lider av telefonskräck och social fobi
• Är en ”ensam-varg” samtidigt som jag brinner för att vi alla ska hjälpa varandra och dela med oss till varandra

Först går många många år utan ett enda kolik-fall sedan plötsligt kommer två st på lika många månader, på två olika hästar.

Igår när jag fodrade em-mat till hästarna så får jag ropa flera ggr innan Madicken kommer. När hon i väldigt långsam takt går från ligghallen ner till matplatsen så tycker jag hon ser ut att röra sig konstigt. När hon kommer ner så går jag fram till henne och börjar känna igenom henne. Tänkte att hon kanske har halkat och ramlat omkull. Hennes buk, mot flanken är stenhård och bara jag håller händerna ovanför hennes kors så darrar hon i hela muskulaturen. Jag ser att hon har rejält ont. Ringer Emma och tar med mig Madicken in i stallet. Tar tempen – normal. Lyssnar på hjärtslag – mycket snabba (ca 70 slag/minut) och lyssnar efter tarmljud, som jag tycker att jag hör. Kollar även hennes slemhinnor i munnen – bleka. Ringer till Strömsholm och rådgör. De råder oss att åka in och vi äter snabbt middag och åker sedan. Innan vi lastade lyssnade jag efter hjärtljud igen och då var de nere på ca 60 slag/minut.
Väl framme får vi vänta i 1 1/2 timme eftersom samtidigt som oss kom en annan häst med koliksymtom och hon var riktigt dålig (och dessutom dräktig, tror jag). De hittar ingen förstoppning men behandlar henne som en kolikhäst och hon fick stanna. Idag ringde de och berättade att hon inte fått några bakslag och var väldigt hungrig. Så hem i morgon em.

Min egen tolkning av förloppet är att precis när jag fann henne så var smärtan som värst och att det sedan löste upp sig av sig själv. Hade vi haft is i magen hade vi kunnat klara av detta hemma. Men med Cuba i färskt minne och Sessan strax innan dess så vågade vi helt enkelt inte stanna hemma.