Jag och Nicklas har verkligen varit med om något ovanligt de två senaste dagarna. Det började på tåget hem från Åre igår morse. Två unga väldigt trevliga tjejer (Emmy och Maja) sitter jämte oss. Vi börjar prata och har trevligt under vägen ner mot Sundsvall. Där är det meningen att vi (och de unga tjejerna) ska byta tåg till Stockholm. Ju närmare Stockholm vi kommer ju fler av oss i tågvagnen inser att vi faktiskt inte kommer vidare eller åtminstone inte i tänkt tid. Alla i vagnen börjar prata med varandra, ge goda råd och uppmuntran. En stund innan vi rullar in på stationen i Sundsvall (flera timmar efter utsatt tid) så bestämde jag och Nicklas att vi ska stanna i stan över natten och bokade in oss på ett tåg morgonen efter. Vi tog adjö av alla trevliga människor i vagnen och speciellt de två unga tjejerna och en mycket trevlig ung man (Joel).
Vi tar en taxi till hotellet, installerar oss på rummet och går ner till baren och tar något att dricka. När vi är på väg upp på rummet igen så möter vi Emmy, Maja, Joel och en till ung man, Martin. De blir jätteglada och ber oss äta middag med dem.
Under middagen får vi meddelande om att tåget vi ska ta på morgonen inte kommer gå. Då bestämmer vi oss för att hyra en bil för att kunna ta oss hem. Vi erbjuder Emmy och Maja att de kan åka med oss till Sthlm. De hör hemma i Karlstad och ska med ett till tåg vidare från Sthlm. Joel vill också följa med men tyvärr får vi ju inte plats med Martin.
Morgonen efter – i morse – fixar vi en hyrbil – den största de har men tyvärr bara plats för 5 personen. Joel visar sig VERKLIGEN vara en riktig gentleman och erbjuder sin plats i bilen till Martin. Joel bor nämligen i Hudviksvall (bara 10 mil från Sundsvall) och Martin ska till Uppsala (där han studerar).
Vi åker från Sundsvall ca 9.45. Resan går bra, men det är verkligen SJUKA mängder med snö, fram till ca 3 mil innan Tönnebro så rullar det bara på. Då behöver vi toa-besök så vi svänger av och väl där ser vi på kart-appen att det är totalstopp på E4an lite innan Tönnebro. Vi diskuterar fram och tillbaka hur vi ska göra och kommer till sist fram till att vi ska ta kustvägen och försöka komma förbi hela stoppet på E4an. Sagt och gjort. Vi åker en superliten väg utmed kusten där snön ligger i drivor längs vägkanten. Efter någon timme kommer vi ut på E4an igen, lite söder om Tönnebro.
Vi fortsätter, i Uppsala släpper vi av Martin och i Sthlm släpper vi av Emmy och Maja.
Vi är hemma igen – 29 timmar efter vi åkt från Åre och ca 8 timmar efter att vi lämnade Sundsvall. Väl hemma kollar jag runt lite och inser att E4an vid Tönnebro varit avstängd hela dagen … och att tågen från Sundsvall ska börja gå igen på måndag …
Det som mest förvånar är den osvenska stämningen. Alla brydde sig om varandra, pratade och hjälpte varandra.
Vart efter dagen gått så kände vi mer och mer att det var ”våra” barn som vi kände ett visst ansvar för. För en stund sedan fick vi veta att tjejerna kommit väl hem till Karlstad. Nu kan vi sova gott i våra egna sängar i natt.
Skönt att vara hemma!
Pingback: Om att nå sina mål … delvis | En ponnymammas liv och leverne