För tio dagar sedan ramlade jag och bröt min handled. Vi åkte in och jag fick gips. Kvällen efter var jag tillbaka och fick nytt gips då armen svullnat och jag fick ont och kunde inte röra fingrarna ordentligt. En vecka senare hade jag tid för ny röntgen och tid med ortopeden. Tyvärr såg det inte så bra ut och jag fick veta att jag skulle opereras nån gång under påsken.

Jag hann knappt hem från sjukhuset innan jag blev uppringd och de sa att operationen mest troligt skulle ske på skärtorsdagen (dvs dagen efter). Så jag blev ombedd att fasta från midnatt. På morgonen skulle de ringa mellan 08-10. Kl 10.30 ringde de och bad mig komma så fort jag kunde. Så vid halv tolv var jag på plats. Först fick jag träffa kirurgen och sedan en sköterska som ”preppade” mig för operation. Eftersom jag inte mår så bra av morfin så skulle jag få en nervblokad. En narkosläkare och en ”trainee” gick in med nål och med hjälp av ultraljud la de en nervblokad – som inte tog rätt. Så väl inne på op så kunde jag fortfarande röra hela armen. Jag blev uppkopplad till en apparat som mätte hjärtslag och tog blodtryck – där kunde var och en se hur nervös jag var 🙈🙄

När jag vaknade på uppvaket hade jag gräsligt ont. Och dessutom en väldigt hög puls (150-160). Efter x antal injektioner av diverse slag – jag vet inte vad de gav mig men inget med morfin i, så fick jag frågan om jag ville ha en ny nervblokad – då den skulle ta bort smärtan. Man trodde då att den höga pulsen berodde på smärta. Jag tackade ja och fick en, som tog rätt och all smärta försvann i ett slag. Skönt! Men pulsen gick inte ner. De vågade inte skicka hem mig utan skickade mig vidare till en avdelning. Där fick jag ligga ytterligare någon timme innan jag fick ringa Nicklas och be honom hämta mig.

När jag vaknade på fredag morgon började nervblokaden släppa så smått och då kom också smärtorna. Vi åt en trevlig påsklunch tillsammans med min pappa, bror, brors fru men efter lunch var jag tvungen att vila en stund. Jag hade mer ont än jag faktiskt haft någonsin. Och då är jag inte gnällig nånstans när det kommer till smärta. Jag hade morfin-tabletter men hade inte velat ta dem, men insåg att nåt annat var inte att tänka på. De hjälpte NOLL och intet! Så efter middagen blev det en ny tur till Södertälje sjukhus akut. Det blev det femte besöket på 8 dagar 🙄

När vi först kom in och fick prata med två sköterskor så lät det som att det skulle ta tid och de lät lite som de tyckte vi skulle åka hem och stå ut med smärtan. Men efter att ha lyssnat på mig en stund så kom strax en läkare och han gick och ringde den kirurgen som opererat. Hon kom springande ner till akuten i ett huj. Hon tog av gipset och konstaterade att det stasat armen och troligen orsakat de väldiga smärtorna. Jag fick ett nytt gips! Det fjärde gipset på 8 dagar 🙄😂 Ska man skratta eller gråta?

Hem igen med order att äta de starka smärtstillande var 4e timme tillsammans med alvedon. Jag hade så ont på natten så jag grät och kunde absolut inte sova. Tabletterna gjorde noll skillnad. På morgonen började det kännas lite lite bättre så jag och min svägerska åkte på en liten utflykt. Det och det fina vädret fick mig på lite bättre humör. Och sakteliga så släppte de värsta smärtorna.

Om några dagar ringer handterapeuten och om två veckor ska stygnen tas. Då ska jag även röntgas och få träffa både en ortoped och handterapeuten. Hoppas jag får bra övningar och slipper gipset redan om 2 veckor. Nu är jag nästan helt smärtfri och då känns det nästan overkligt hur ont jag hade bara för två dygn sedan. Som en sammanfattning kan jag säga att detta kändes väldigt onödigt. Kirurgen som opererade sa att jag inte får cykla eller rida på tre månader 😱 När det gäller cykling är det halva säsongen som går till spillo 😩

vad du kunde ha gjort idag – eller vikten av att göra som planerat, man vet aldrig vad som kan hända.

I onsdags hade Emma flera masage-hästar och kom hem sent. Vi hade bestämt att jag skulle göra det mesta under dagen inklusive kvällsfodra. Först tog jag in de två som står på box och sedan gick jag runt och fodrade de tre olika lösdrifterna. Jag hann dock inte så långt innan jag halkade på isen som låg så förrädisk under snön, ramlade såklart och tog emot mig med vänster hand/arm. Jag kände direkt att den gick av.

Jag och Nicklas åkte direkt till akuten i Södertälje. Jag fick snabbt komma till ett rum men sen var det slut på allt man kan kalla snabbt. Men till slut var det min tur på röntgen. Och ja självklart var det en fraktur och dessutom låg benen fel. Efter mycket mer väntan så kom läkaren och med sköterskornas hjälp drog benen tillrätta innan gipset kom på. Jag fick morfin IV och medel mot illamående, då jag inte tål morfin så bra. Och en spruta bedövningsmedel rakt ner i frakturen. DET gjorde ,est ont av allt.

Klockan 22.45 gick jag in på akuten och klockan 04.30 var jag hemma igen 😩

Lista över saker som jag skulle gjort i onsdags men tänkte att jag lika gärna kunde göra på torsdagen:

• Duscha och tvätta håret
• Plantera massor med frön
• Fylla en bur med halm till boxhästarna
• Baka bröd

För prick 10 år sedan gjorde jag en liknande grej. halkade på isen på vårt förra stall. Men då var det höger handled som gick av. Då såg det ut så här:

I morgon ska jag berätta om min torsdag för den var inte mycket bättre …

När våren börjar komma så blir jag alltid så sugen på att vårstäda – till min mans stora besvikelse inte i vårt hus eller så utan på gården, i hagarna och i stallet 😂

Så häromdagen påbörjade jag i liten skala – stallet behövde en liten uppryckning. Dels låg det lite allmänt ”skräp” varstans och dels behövdes det städas lite mer noggrant än det som görs löpande under vintern. I ett stall blir det lätt dammigt. Det håller jag gärna efter löpande men just denna vinter har varit liite jobbigare än andra vintrar så det har jag legat lite efter med.

Så efter att veterinären varit här och vaccinerat tre hästar så plockade jag och Emma undan sånt som skulle städas undan, plus lite till och sedan fick dammsugaren göra lite jobb.

Men vad hände sen då – jo då kommer vintern tillbaka med förnyad och oanad styrka. Fy bövelen vad jag är trött på snö, kyla och vinter nu. Nu vill jag ha VÅR!
Igår natt och idag har det kommit massor med snö – var man än tittar så är det bara vitt vitt vitt.

Jag är en så kallad året-runt-badare … fast det blir lite missvisande för jag badar inte när isen ligger. Inte för att jag inte vill utan för att det helt enkelt blir för krångligt att hålla en vak öppen.

Jag har alltid älskat att bada. När jag var liten hade jag en sommarvän – Ulrika – vi träffades och umgicks när vi var i vår stuga på västkusten. Ofta tillbringade vi nån vecka/helg där, tidig vår och då gällde det att hinna bada före vännen Ulrika. Det var som tävling. Det var mitt livs första kallbad.

När vi flyttade hit så låg isen. Jag kommer inte riktigt ihåg när jag badade första gången då, år 2015 men jag vet att jag hade bestämt mig för att inte sluta bada när sommaren övergick i höst. Helt enkelt bara fortsätta bada hur kallt det än blev i sjön. Det gjorde jag också. Men när isen la sig så gav jag upp och inväntade våren. Så fort isen lossade så började jag bada igen. Och sedan dess har jag helt enkelt gjort så. Badat från islossning till isläggning. De första åren fick jag en sådan kick när jag badade i vatten kallare än 10gr. Numera får jag ingen kick men det ger mer långsiktiga effekter.

Sommartid så uppskattar jag när jag hittar ett ställe där vattnet är kallt – gärna runt 12-16gr. Det är temperaturer som är helt optimala för mig.

Jag inser ju att bloggen inte fått höra om vad som hände med Cuba. Ni som följer mig i andra sociala medier vet att hon vandrade vidare den 30/12-2022. Hon var och kommer alltid vara mitt hjärtas ponny. Hon och jag vandrade sida vid sida i 12 år.
12 år då jag gick från att vara så nybörjare men kan bli till att känna att jag hade rätt bra koll på läget. 12 år då jag lärde mig så mycket om betäckning, dräktiga ston, fölning och fölens första tid i livet. Cuba var med mig hela tiden och var en såå stor del av allt jag lärde mig. Hon var det första stoet som jag var med vid fölning och hon var den sista.

Så tillbaka till den 30 dec. Emma skulle fodra em-mat och ringer mig – Cuba är superdålig så hon ber mig sätta på trp för vi måste åka direkt. Det var verkligen akut så jag och Nicklas åker, Emma blev hemma med hundarna. Så ca 2 timmar efter att vi hittat henne i hagen är vi på Strömsholm. De tar ett bukprov och ser att det inte ser bra ut. Diagnosen är någon typ av omvridning av tarmarna och att det enda som man kan göra är att buköppna. Det finns absolut inga garantier att det går att rädda. Jag och Emma hade redan tidigare kommit överens om att en buköppning inte var aktuell. Så det fanns bara ett enda beslut. Jag fick ta farväl ensam och följa henne en sista bit. Sedan åkte vi hem och mitt liv blir sig aldrig likt igen.

Det är så tomt och tyst här på gården. Stona har alltid gått i hagar som man ser direkt från man öppnar dörren till vårt hus. Därmed att även stona haft koll på oss. Och Cuba har ALLTID gnäggat när jag öppnat min dörr och gått ut. Nu finns där ingen häst som gnäggar när jag öppnar dörren.

Cuba fick 6 avkommor:

2014: Exsus Aragorn e Holly´s Cerwin. Har bor hos Marie och Thea och är en ridkompis
2015: Exsus Lucifer e Fredbos Garmin. Han har flyttat runt lite under åren men bott en lång stund hos Ellen nere på västkusten. Nu är han såld till en lite tjej som bor nära oss. I vår ska vi åka och hälsa på. Honom har vi inte sett sedan föl.
2016: Exsus Hope e Ulk d’été. Cubas enda dotter och hon lever inte längre. Hon hann med att få en egen dotter (e Little Finnigan de La Praz) men fick sedan en autnom sjukdom och fick vandra vidare. Innan dess hann hon också med att kvala till ungponny SM i hoppning. Hon visades som föl med fina poäng och gjorde ett riktigt bra 3-årstest.
2018: Exsus Mr Cayman e FS Mr Right. Han bor hos Anna och Klara och vann ungponny SM i gångarter som 4-åring. En helt bedårande fin individ.
2019: Exsus Zacharia e Daho du Paradis. Han finns kvar hos oss.
2022: Exsus Amadeus e Orchard Zweed. Han föddes med något fel på ryggraden och fick avlivas endast 5 dygn gammal.

Alla avkommorna är lika varandra och hon har präglat dem väl. De är känsliga men vänliga. Har integritet och är alla ganska lika varandra. De flesta blev större än henne själv. Zacharia står nog ut mest där, han lär inte stanna som ponny. 4 bruna och två gula (en gulbrun och en isabell).
Jag tror inte jag hittar ett till sånt här sto. Jag vet inte ens om jag vill.
Ingen kan ersätta Cuba ❤️

Jag handarbetar en hel del, virkar och stickar. Jag har egentligen gjort det hela livet men under delar av livet inte lika mycket som under andra delar. Som jag minns det lärde jag mig virka av farmor och sticka lärde jag mig på syslöjden i småskolan. Min mamma lärde mig brodera. Hon älskade att brodera och gjorde en hel del verkligen fina alster. När jag var ung broderade jag en hel del men numera tycker jag inte att det är så roligt.

Virkning är min stora passion. I perioder blir virkningen som en terapi, när andra saker i livet är lite för jobbigt. Och då blir jag manisk. Kan avverka alster efter alster i en rasande takt.

Det finns ju trots allt en gräns för hur många sjalar, väskor, mössor, vantar, halsdukar man själv har behov av. Och då skänker jag gärna till välgörenhet. Tyvärr är det inte många som betalar vad ett hantverk egentligen är värt. Garn är dyrt och tiden det tar att färdigställa kan ibland vara betydande. Till exempel en sjal: garnet kostar ungefär 400kr och tiden det tar att virka en sjal är runt 15-20 timmar. Tänk då att man tar 200kr/timme. Priset på sjalen skulle då bli 3500kr. Vem skulle liksom betala det?

Förr stickade jag sockor, vantar, mössor osv och skänkte till välgörenhet. Nu har jag en annan ide och det är att lotta ut/auktionera ut ett alster för att sedan skänka till välgörenhet. För inte så länge sedan skänkte jag 4 sjalar till en kvinna som lottat ut dem och pengarna går till Barncancerfonden.

Jag älskar också att skapa i trä – men det får bli ett eget inlägg, en annan dag. Jag har bland annat gjort en hel del häst-hinder.

Här är ett urval av vad jag virkat och stickat de senaste åren:

Jag lovade ju att berätta om en överraskning. I lördags kom våra goda vänner J&Å över på överraskningsfest för Nicklas (som fyllt 50 år). Han visste ingenting men det gjorde jag. Som tur var 😂
Jag har ägnat veckans kvällar åt att ”smyg-städa” och även lurat Nicklas att hjälpa mig med det. Lättlurad kille det där 🤣 Han har så glatt gått med på mina förslag om städning både här och där.

J&Å hade med sig både middag, lite eftermiddags-snacks och champagne. Jag hade gjort chokladmousse till efterrätt. Det blev en väldigt trevlig kväll.

Receptet på moussen hittar du här!

Redan för ett år sedan började jag tänka att det skulle bli tufft med ökade kostnader. Jag misstänkte att foderkostnaderna skulle gå upp rejält så jag bestämde mig för att sälja en-två hästar för att ha råd att köpa på mig 2022/2023 års foder till 2021 års priser. Sagt och gjort – sålde det årets föl och ett av avelsstona.

Och köpte upp en hel säsongs behov av foder till bra pris. Så redan i mars 2022 hade jag foder för hela säsongen 2022/2023.

När allt detta foder var på plats så kändes det som att ett ton släppte från mina axlar. Det finns få saker som stressar mig som att INTE ha foder till hästarna. Tork-sommaren 2018 satte sina spår kan jag säga!

Nu – ett år senare ser det ut så här:

Det finns en hel del foder kvar, så pass att det utan problem kommer räcka till betet. Och det känns så skönt. Efter en höst och vinter där varje krona räknas så är det i alla fall skönt att ha foder så hästarna inte behöver märka av att det är dåliga tider.

Jag såg även till att ha kraftoder och strö hemma till hela säsongen. Jag köpte både halm och spånpellets så det räcker, till och med mer än behovet för denna säsong. Men det går ju lätt att spara till nästa säsong också.

Häromdagen provade vi oss på att göra Padd Thai med räkor. Oj så misslyckat. Men igår lagade vi biffwok. Såå gott.

Receptet kommer från Zofias kök och du hittar det här!

Idag på morgonen har jag gjort choklad-mousse och dem visar jag bild på senare. Inklusive en recension om det var gott 🙂 I eftermiddag väntar en överraskning som jag kan berätta om i morgon.

Eftersom det är kvinnornas dag idag så måste väl även jag skriva en rad (eller flera) om det.

Jag såg en lista i Expressen över Årets kvinnor 2023. 100 namn var listade och det var högt och lågt. En intressant listan som täckte det mesta. Några stack ut mer andra för just mig.

Annie Lööf är en helt enastående kvinna i mina ögon. Jag kommer ihåg när hon och stod och lovade oss väljare att INTE samarbeta med SD. Jag röstade på C och var samtidigt såå rädd för att hon inte skulle hålla ord. Men det gjorde hon, hela tiden stod hon upp för exakt de värderingar som jag verkligen verkligen värnar. För mig var det en stor sorg när jag insåg att Annie Lööf inte längre kommer vara ett alternativ i nästa val. Men jag tror jag har valt min efterträdare.

I hela min uppväxt har Socialdemokratin varit någor fult, något man aldrig någonsin skulle kunna rösta på. När jag sedan växte upp och fick egna värderingar så blev det inte samma som mina föräldrar utan Centern som jag valde att lägga mina röster på. Men ju äldre jag blir och ju mer jag ser hur orättvisorna ser ut så blir jag mer och mer övertygad om att S är mitt nästa parti. Än så länge är jag medlem i C men till nästa val tror jag nog att jag gått över. Att Magdalena Andersson blev vårt lands första kvinnliga statsminister gör att man känner sig stolt över att vara svensk!

Om ni inte redan följer Jenny på instagram så börjar med det. Hon är helt enastående. Vilken kvinna och vilken förebild!!

Jag är inte en människa som lyssnar speciellt mycket på musik – vilket resten av familjen tycker är helt konstigt. Men denna kvinna tycker jag lite extra mycket om. Hennes röst är fantastisk att lyssna på.
Saker-ni-inte-vet-om-mig: När Molly var liten träffade jag henne en del i USA, Florida. Men det kommer hon nog inte ihåg, för hon var under 6 mån. gammal.

Den här kvinnan är något utöver det vanliga. Hon är rolig, informativ och ger sig aldrig. Står upp för både ridsporten och kvinnor. Amazing helt enkelt!!

Ja – vi har en lång väg kvar att vandra MEN det viktigaste är att vi – KVINNOR – håller ihop. Som Liza Marklund sa för rätt länge sedan:
Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra
Och det tror jag på. Vi MÅSTE hålla ihop. Stötta varandra, hjälpa varandra! Inte bara idag utan alla dagar, hela året.