Tjeckien

I helgen styrde vi vår kosa mot Tjeckien. Hela meningen med resan var att prova hästar till Emma. Vi hade fått tips om ett ställe – Tenerife Stables som ligger någon timme utanför Prag. Där finns mängder med mycket fina hästar till salu. Ägaren håller på med avel, försäljning och tävlingsverksamhet.

Jag hade på förhand berättat för dem på ett ungefär vad vi var ute efter och i vilken prisklass. När vi kom fram fick vi börja med att gå runt lite i stallet och titta på några av hästarna inne i boxarna. Sedan gick vi ut i ridhuset där den första hästen redan reds fram av en beridare. Efter en stunds ridning och lite hoppning var det Emmas tur. Så fort hon ridit klart en häst så var nästa klar för henne att sitta upp på. Dock var de noga med att vi hela tiden skulle hinna med att se deras framridning och småhoppning av nästa häst också. Emma red 7 st hästar och sedan gick vi iväg med säljaren och ägaren för en fika. Efter att vi pratat en stund och Emma fått säga vad hon tyckte om de olika hästarna så hade säljaren en plan för nästa dag. Emma skulle första rida de 4 som hon tyckte särskilt bra om, igen och sedan skulle vi åka vidare till ett annat ställe och där prova 3 ytterligare hästar.
Efter detta fick vi följa med ut och titta på alla avelsstona. De gick i en stor hage med flera stora hö-häckar och de hade även en stor ligghall – och kunde själva välja var de ville vara – ute eller inne. Blodslinjerna på dessa ston var verkligen något alldeles extra – helt otroligt! Jag hade lätt kunnat tänka mig flera av dem hemma i min egen avel 🙂

Sedan var det dags för oss att åka till Prag och installera oss på vårt hotell. Emma var väldigt trött på kvällen men jag och Nicklas tog en promenad i stan innan det var dags att äta middag.

På kvällen kom Emma fram till att hon faktiskt var nöjd med ett rida de 4 som hon gillade bäst, igen. Så jag messade säljaren och vi bestämde att vi skulle bara prova de 4 igen.
Sagt och gjort – på söndagen vid 11-tiden var vi på plats igen. Då fick Emma rida hästarna från början och hon valde att lägga lite mer tid på markarbete istället för hoppning. Dock tog hon några språng på varje häst även denna dag. Efter att de fyra hästarna var ridna gick vi in i stallet och kände och klämde på alla hästarna, tittade noga på exteriören m.m.

Sedan var det bara det svåra kvar … välja vilken vi tyckte bäst om.

  1. 7-årig valack som gått 130cm. Mycket trevlig häst, snäll och lugn. Något tråkig i markarbetet men hoppade väldigt väl med hela kroppen. Exteriört fanns absolut ingenting att klaga på.
  2. 5-årig valack med gått 100cm. Otroligt snygg modell på häst men den var lite spooky – t.ex var den rädd för uppstigningspallen. Spänd uppe i nacken och uppmärksam på omgivningen på ett spänt sätt. Den hade någon typ av bubbla/svullnad på framsidan av ena bakbenet.
  3. 4-årig hingst som såklart inte var tävlad än. Hade inte riktigt hittat sin egen framåtbjudning, var inte 100% nöjd med bettet. Mycket korrekt i sin exteriör men med en rätt svag trav. Galoppen var mycket fin. Hoppade med fin teknik och hade lite av en räv bakom varje öra. Otroligt charmig.
  4. 4-årig hingst som inte heller var tävlad, såklart. Mer egen framåtbjudning och hoppade fint. Fina gångarter. Den var för dagen överbyggd men hade väldigt långa bakben, ena framhoven större än den andra och den snubblade en del när den blev trött. Egentligen är denna den finaste men vi väljer bort den pga de exteriöra avvikelserna. Hade vi haft möjlighet att visa honom för vår egen vet. hemma i Sverige kanske vi hade vågat men inte som det är nu.

Vi upplevde att hästarna i Tjeckien var väldigt väl ridna överlag. Något som var väldigt positivt var att av 7 visade hästar var det endast en enda som reds med sporrar, ingen med spö. De flesta visade hästar i Sverige har ridits med rejäla sporrar. Emma gillar inte att rida med sporrar och spö utan hon vill att hästen ska svara för mycket små hjälper.

En mycket rolig helg som gav massor av rolig erfarenhet!

Ojojoj

vad tiden går fort och vad lite tid det finns för att blogga.

Vi har haft en hel del sommargäst-hästar här på gården i sommar. Först kom Roddan som var konv. efter en sträckning i hagen. Han skulle stå på sjukhage och gå på promenader varje dag. Strax därpå flyttade Ego in – han skulle ”bara” vara här under sommaren på bete. Egentligen var det meningen att han och Roddan skulle gå ihop på bete men eftersom Roddan skadat sig så släppte vi istället ihop Ego med Calle. Och vilken match det blev – de älskar varandra. Helt perfekt!

Nästa häst blev Eddie som har en senskada och skulle stå på sjukhage och dagliga promenader.

Under dryga två veckor kom en superfin dressyrhäst hit när hans ägare var på semester. Emma hade där i uppgift att jogga honom tre dagar per vecka. En otroligt fin och trevlig herre <3

Sedan fick jag förfrågan om vi har ledig stallplats och så vips hade trevliga Mange flyttat in 😀 Roddans ägare bestämde sig också för att stanna kvar i höst.

Eddie har hunnit åka hem igen – betydligt bättre i sin sena.
Ego stannar augusti ut och sedan kommer Calle verkligen att sakna honom!

Våra två trevliga connemaror har hunnit med en del – de rids och hoppas och är verkligen supertrevliga! Dessvärre verkar valacken ha drabbats av magsår, stackaren. Så nu får han äta ur nät så att vi förlänger ät-tiden och i stort sett ha fri tillgång. Han är redan lite roligare att ha att göra med. Vi har haft tandläkaren här, hon kollade båda connemarorna. Den ena hade en liten vargtand och båda behövda slipa bort små vassa hakar.

Emma har tävlat – tre dagar på Sundbyholm. Första dagen: en 115cm-klass med 4 fel, andra dagen: en 120cm-klass med 4 fel och även sista dagen en 120cm-klass med 4 fel. Alla klasserna var nationella och det var Emmas första nationella starter på storhäst. Vi är supernöjda! 🙂

Filmer:

Hur gick det då …

ja jag glömde berätta och Emma, ja hon glömde vägen. Glömde hinder nr 9 och hoppade istället nr 10 och sedan sista 11an – och blev därmed utesluten. Så sjukt trist då hon red en i övrigt perfekt runda. Felfri på hinder men vad hjälper det när man rider fel väg … :/

Ja ja, nya tag till nästa tävling som blir på torsd – lörd på Sundbyholm.

Tävling igen

I morgon bär det av mot Edsbro och hopptävling med Calle 😀 Nu var det ett tag sedan vi var iväg så det ska bli roligt.
Hösten ser ut att bli rolig – vi har klara mål och det finns många tävlingar inom rimliga avstånd för att kunna nå målen.

Mål nr 1: kvala till 130 – två felfria ritter i 120
Detta får gärna vara gjort efter meetinget på Sundbyholm (30/7 – 2/8)

Mål nr 2: kvala till 135 – två felfria ritter i 130
Det är bra om detta är gjort runt slutet på oktober för att vi ska klara av mål nr 3

Mål nr 3: Kvala till Junior-SM – två felfria ritter i 135
Vi tror att Junior-SM går av stapeln någon gång i februari. Om Emma inte klarar detta så finns en ny chans med Junior-SM utomhus som är på sommaren.

Detta är mål och vi ska jobba hårt för att detta ska lyckas men mycket kan hända på vägen.

Läromästare i dess bästa bemärkelse

När vi köpte Calle kunde vi aldrig ana vilken fantastisk läromästare han på riktigt är. Nog för att vi var nödja, mer än nöjda men ändå. Han är verkligen helt fantastisk. Idag har vi varit och tävlat. Emma och Calle startade 110cm och 120cm. Varje start hon gjort med honom så har hon lärt sig något. På 110cm så rev dom ett hinder i fas 2 och på 120cm rev dom ett hinder i fas 1. Han hoppar bara bättre ju högre det blir 🙂 Fina fina lilla Calle <3

Skärmavbild 2015-05-02 kl. 20.03.01

Träning

Finaste LillePrins fick följa med på dressyrträning idag. Han var så fin så fin <3

Den som köper LillePrins någon dag kommer vara den lyckligaste lyckliga … en enklare, finare och trevligare ponny får man faktiskt leta efter. Inte nog med att han är vacker som en dag, har gångarter långt utöver det vanliga, är snäll som en ängel och söt som få – han är verkligen ”född på tygeln”. Till och med när man släpper honom lös så ”går han på tygeln”. Jag tror inte han kan något annat.

prinsen-gripen5

Fina Calle

Igår åkte vi – i stormen – upp till Uppsala för att Emma och Calle skulle genomför sin andra tävling. Vilken fantastiskt liten häst vi har skaffat oss – så cool, så duktig!

När vi var på framhoppningen så tänkte jag – varför i all världen har vi anmält till 120cm? Varför övade vi inte på 110 många många gånger först? Jag tyckte det var stort och högt och tänkte att de aldrig skulle klara det. Men sedan när hon väl startade så såg det så lekande lätt ut 🙂

Ifrågasatt

Det kom en kommentar som lite ifrågasatte mig/oss 🙂 Jag tror att den större delen av mina läsare är mina vänner eller i alla fall på något vis känner mig och min dotter. Men ibland dyker det upp läsare som inte känner oss IRL. Det är ju såklart jätteskojigt! men då kan man ju också bli ifrågasatt och det är jag ju inte så van vid. Denna läsare tycker inte att nöta kombination med Zammie skulle vara en bra lösning och tycker att Zam ska få trappa ner på tävlandet. Och ja – vid en första anblick i min blogg så kan det nog tänkas att man tror att vi tävlar ihjäl oss och ponnyerna.

Vår plan med Zammie-boy detta år:

Lugna puckar på lägre nivå – LA och LB på inomhus-delen av säsongen. LA och Msv B utomhus och OM det fungerar – försöka ta den sista delen för att få rida utomhus-SM (dvs en start i en inverkans-klass och där få över 21p). MEN om Zam på något vis visar att nej han vill inte vara på den här höjden något mer – ja då slipper han. Oavsett så ska han ner i klasserna till nästa år.

Efter SM i nov förra året fick Zam vila länge. Han gick på vår lösdrift och var bara häst under flera veckor. Efter SM i dressyr med Prinsen fick han vila – ännu längre. Vi tävlar inte ihjäl vare oss själva eller våra ponnyer. Däremot har vi höga ambitioner och vill nå långt! Men vägen dit går aldrig över några hästars eller ponnyers väl och ve!!

Alla som känner oss vet att hästen alltid kommer i första hand. Det är också anledningen till att vi har sålt en del av ponnyerna lite väl fort. Om de visar att de inte vill vara tävlingshästar – ja då hittar vi ett annat hem till dem. Och det är ju ofta vi som ”förlorat” på det (rent ekonomiskt).

Inte ensamma

Idag var vi inte ensamma om att vara uteslutna från tävling …

Jösses amalia vilka problem Runsten har med sitt underlag i ridhuset – av 13 startande i Emmas grupp var det endast 2 som nollade, det var 8st som utgick eller blev uteslutna. Det var absolut inte en svår bana! Det var snorhalt i ridhuset :O – TRIST!
Nu var inte Emma och Zam en av dem som led av det men ändå! Katastrofdåligt! Arrangörerna blev tvungna att ställa in ELIT-omgången som var planerad efter Emmas klass.

Som sagt – det gick inte så bra idag. Zam stannade ut sig på en kombination … IGEN! Så nu ser vi en ”trend” och tror att vi kanske har något som vi kan jobba med. Nu sätter vi upp en trekombination och en tvåkombination på banan hemma och jobbar med det varje dag, inte högt men det ska nötas.

Jag avslutar dagens inlägg med en bild på finaste fina Oh Be Cool (aka Prinsen) född 2010 e: S. Diablo u: Arhults May Be
Han tog sig en tupplur i hagen i solen idag – men så kom jag och ville ha upp honom 😉
Prins_solar-i-hagen

Solen – den efterlängtade

I morse när jag ”öppnade” Facebook såg jag flera statusuppdateringar med bilder på snö från där vi bodde förut, tittade ut och såg inget ”konstigt”. M a o hos oss hade det vare sig regnat hela natten eller snöat på morgonkvisten. Men det var lite mulet. En stund in på förmiddagen tittade solen fram och den var så efterlängtad och värmde lite härligt. På eftermiddagen kom det några stänk men inte ens så marken blev fuktig. I morgon har de lovat sol hela långa dagen – hoppas det stämmer 😀

I morgon ska vi iväg och tävla med liten Zammie-boy. Det bär av till Runsten och det blir en start i 110cm. Emma hopptränade lite här hemma häromdagen. Det såg bra ut 🙂