Konstigt

Något konstigt är det med Cuba – hon är sig inte lik. Ett tag trodde jag att hon har kolik. Men hon fick stå inne i några timmar och bajsade då 3 ggr plus att jag såg henne bajsa i hagen också på fm.
Anledningen till att jag tycker hon är konstig: dels så ville hon verkligen inte bli fångad idag. Okej – det i sig är inte anledning till oro när det gäller just den damen. Men för det första så brukar hon ge sig så fort man får en arm över halsen på henne eller får tag i täcket, pannluggen, manen men nej inte idag 🙁 Anledningen till att jag absolut var tvungen att få tag i henne idag var att jag skulle flytta henne och Silvia till den andra delen av lösdriftshagen. Så när jag väl fått tag i dem båda och flyttat dem så lät jag dem vara i några timmar. När jag då gick ut i hagen för att kolla till dem så andades Cuba så konstigt och gick omkring och lyfte så på svansen. Hon kollade så konstigt på mig också. Vandrade en aningens oroligt omkring, åt inte men drack lite. Jag försökte få tag i henne men se nej det gick absolut inte. Då åkte jag hem och åt lunch och hämtade Emma. Det första vi gjorde när vi kom var att hämta in henne. Då var hon fortfarande inte intresserade av att bli fångad men det gick. Sedan lät jag henne stå i boxen från ca 16 till 19.30. Hon la sig visserligen ner en gång men var inte det minsta orolig och såg ändå ganska pigg ut på ögonen. Då beslöt jag mig för att hon får gå i hagen i natt och så får jag titta till henne igen i morgon.  Jag har aldrig haft fel när jag känt på mig att något inte stämt med någon av hästarna. Frågan är nog bara egentligen VAD som är fel – det kan ju lika gärna vara något med fölet 🙁
Jag ringde till seminstationen när hon var så konstig idag och Anita sa att är det något med fölet så kan jag ändå inte göra något. Om ca 15 dagar kan man ta ett blodprov för att se om hon fortfarande är dräktig. Jag väntar tills dess och så får vi se.

Frysa

Jaha så får man äran att sitta och frysa i ridhus igen 😀 Äntligen har den svarta skönheten kommit tillbaka och jag har anledning att sitta där nere i ridhuset och kolla när Emma rider 🙂

Den vackra svarta skönheten hetsar upp sig en hel del över våra ston på gården – speciellt ett är han helt besatt av. Men samtidigt så har han redan hunnit landa och jag tror han känner sig rätt hemma. Det som känns skönt är att även om han springer som en galning i sin fina hage så verkar han ha koll på sina ben och jag tycker verkligen att han får ta och lära sig. Vill inte bli sådan att jag tar in honom i boxen så fort han börjar springa. Och även om han gör av med energi ute i hagen så har han så det blir över när det kommer till ridning 🙂

På lördag åker vi till Botkyrka och tävlar LA:1 och LA:P1. Botkyrka ligger nära och starttiderna ligger rätt nära varandra så det blir inte en såå himla lång dag – skönt 🙂

I morgon har jag fått tid på kliniken för att kolla upp Cubas sena ordentligt – jag vill börja rida henne igen men vågar inte förrän en veterinär har sagt sitt om senan. Så håll tummarna att jag får klartecken till att börja rida igen 🙂

Mer och mer lika

Cuba och Nido blir bara mer och mer lika för var dag som går. Nido, som nu stått i sjukhage ensam rätt så länge, har också börjat prata en hel del. Så fort han ser mig, Emma eller typ vem som helst som kanske kan tänka sig att bry sig om honom så börjar han ”prata”. Cuba var ju/är ju precis likadan – fast det är mest mig hon snackar med. Så fort hon ser mig komma mot hennes hage så snackar hon – det är extremt gullig och personligt.

Tyvärr är det en del andra egenskaper som dom också delar – de har väldigt lätt för att lätta fram om något stressar dem. Nido har ju alltid haft en lätt framdel och Cuba är ju känd för sina blixtvändningar i skogen när man minst anar det. I dag, när jag tömkörde, reste hon sig ett antal ggr. I och för sig så är hon tydlig – hon talade om för mig att hon faktiskt inte orkade göra galoppfattningar inspänd. Så när jag fick henne lugn och tog bort gummisnodden så fattade hon så fint galopp på volt utan att resa sig. Men det är faktiskt en aningens läskigt när hon blir så stressad. Jag vet faktiskt inte riktigt vad hon kan få för sig att göra. Jag tror jag får börja göra detta inomhus i ridhuset istället. Och kanske öva lite på löslongering istället för tömkörning.

Idag är Cuba på dag 81 🙂 och det lilla fosterfölet är ca 10-15 cm där inne. Inte så stort med andra ord 🙂
Jag ska beställa tid för 90-dagars ultraljud när jag kommer hem från Falkenberg. Spännande!

Dagarna går

Vi har fullt upp på gården – idag har vi ägnat mer eller mindre hela dagen åt att sätta upp ridbanestaketet igen. Först tog det några timmar att räkna ut VAR någonstans de fyra hörnstolparna skulle stå och sedan tog det ytterligare några timmar att göra hål till ena långsidans alla stolpar. Jobbigt och svettigt men jag tror och hoppas att det ska bli bra till slut 🙂

Vi har (eller rättare sagt) ELIN har målat klart i stallet och det är så himla himla fint 😀

Några av boxhästarna har flyttat in på nätterna medan några fortfarande går kvar ute dygnet runt – det är ju så fint väder!

Cuba mår bra – hon trivs väldigt mycket med att få bo ihop med Silvia, vilket känns skönt – mina fina tjejer tillsammans <3
Cuba är nu på dag 66 😀
Stackars Nido får ensam i sjukhage – ja ni kan ju tänka er hur deprimerad han är 🙁 Men snart, nästa måndag, får Emma börjar skritta uppsuttet. Varannan till var tredje dag sak hon sitta på honom. DET ska bli mycket intressant. Han är rätt vild att leda på promenad just nu så jag tror han börjar må bättre, dvs inte har ont i hovlederna längre.

Here we go again

Jösses vad svårt det ska vara att hinna med den här lilla bloggen … sorry för dålig uppdatering!

Vad har vi pysslat med då … jo bland annat har vi varit på lite promenader – jag och Cuba – och fick ett litet ovälkommet möte … *ryyyser*. Vi var på promis med sällskap av Elin och nordsvensken Nisse. Eftersom jag gick med Cuba ville Elin ta en omväg runt galoppslingan i ett lite högre tempo medan jag och Cuba väntade på avtalat ställe. När jag och Cuba kommer fram till mötesplatsen så står där en enorm älg med stoooora horn *hua* och både jag och Cuba får lite panik och springer upp på galoppslingan – min mening var att möte upp Elin och Nisse men Cuba tvärstannade efter ett antal meter och jag fick henne inte att gå ett steg till, tvärtom så backade hon bara. Så jag ringde till Millan, i panik. Dom hade varit kvar på stallet när vi gick iväg så jag tänkte att dom kunde ta bilen bort till oss och skrämma bort älgen (gud så knäppt tänkt men ändå). Millan var redan hemma så hon kunde inte komma och rädda mig höhö. I alla fall så pratade jag högt och väldigt ljudligt med henne en stund i tanken att min röst skulle skrämma bort älgen och snart var Elin och Nisse ikapp oss. Och med henne med mig så vågade jag mig tillbaka till mötesplatsen och då hade älgen gått iväg *phu*.

Dagen efter var Cubas sena svullen igen så då blev det en dusch istället och lite allmänt pyssel.

Igår var det dags för alla hästarna i stallet att göra Kolla masken. Jag hade beställt från maskkontroll.se och fick det till halva priset jämfört med just ”Kolla masken”. Med den skillnaden att då måste alla skickas in samma datum. Så med endast 6 användbara boxar i stallet blev det en hel del pyssel för att få ihop det hela men till slut på kvällen kunde Ebba åka iväg till postlådan med 15 påsar bajs 😀

Vi har varit iväg och tävlat igen med Silvia och det gick väl sådär kan man säga. I 90cm blev det lite tokiga språng men bara 4 fel (ett stop) men sedan i 100cm så stannade hon 3 ggr på samma hinder (samma som i 90cm) så det var helt klart något hon störde sig på där. Vår gissning är att det var just vänstersvängen mot hindret som ställde till det. Inte för att hon på något vis inte skulle ha klarat att hoppa för det hade hon verkligen gjort men hon är inte förlåtande direkt – inte ens det minsta lilla fel från Emmas sida köper hon. Emmas dressyrtränare säger att det är bra för Emmas framtida ridning på stor häst men just när det händer så blir vi ju såklart lite ledsna.

Häromdagen var Emma ute i skogen och red och på galoppslingan så släppte hon Silvia att springa så fort hon själv ville och det gick tydligen undan men hon verkade gilla det och det tror jag Emma också gjorde 😀

Igår var det dressyrträning och det gick så bra som aldrig förr på Silvia – det släpper mer och mer i dressyren/markarbetet. Hon börjar jobba mer bakifrån och då får hon faktiskt riktigt fina luftiga steg. Man kan faktiskt ana att hon gått msv dressyr 😀

Jag är

så himla glad i mina ponnytroll – Cuba och Nido. Så trevliga, glada och positiva små ponnier. De är både glada i andra djur och människor, kommer fram i hagen och vill bli gosade med, gnäggar igenkännande när man visar sig på stallet och dom fullkomligt älskar varandra <3

  

Bättre

Min fina prinsessa känns precis som förrut. Go och glad 🙂 Vi går på promenader och utökar tiden dag för dag. Idag tog vi en lite längre runda genom skogen och sedan över ängen. Vi fick hoppa över två diken och Cuba var så glad hela tiden <3

Tråkiga nyheter

Igår morse ringde Anita från Myrsjö Gård och berättade att Cuba har resorberat – dvs hon är inte längre dräktig 🙁 Såå tråkigt men faktum är att jag på vägen till jobbet den dagen hade lite på känn att Anita skulle ringa och säga exakt det. Så nu är det bara att vänta på att hon ska gå in i brunst igen och förhoppningsvis tar det sig ordentligt då.

Det är lustigt – jag hade så bråttom att bli av med Amigo (missförstå mig rätt nu!) för att Cuba skulle få komma hem på torsdag och jag ville ha Nido och Cuba tillsammans. Men nu har jag alltså ingen häst istället 🙁 Amigo skjutsade jag till hans nya ägare idag på kvällen. Ett toppenfint ställe där han verkligen kommer att trivas det är jag helt säker på 🙂 Men jag och Emma har nu alltså endast Nido kvar på Lövtorp och Rocky på Södertörn. Känns väldigt fattigt 🙁

Amigo i hans nya box

”Mormor”

Ja jag ska bli ”mormor” 😉 Cuba är dräktig 😀 och jag är nog världens gladaste. Jag vaknade i morse av ett sms från Anita på Myrsjö Gård. En liten blid på ultraljudsmaskinen och där kunde man se en fosterblåsa (alltså JAG såg inte det men eftersom Anita sa att det var det man såg så får jag ju tro henne hihi).

Lite senare på dagen ringde Anita och sa att hon tyckte jag kunde hämta Cuba torsdagen den 20e juni. Så får det bli och ingen är gladare än jag 😀