med uppdateringen här på bloggen … det har hunnit hända lite sedan jag skrev sist.

Till att börja med så åkte vi iväg och provtränade för Anna Nilsson på Jursta – henne gillade vi också jättemycket 🙂 På den lektionen blev det mycket fokus på galoppen och Rocky blev riktigt trött. Han var inte alls lika avslappnad i det ridhuset, mycket mer på sin vakt hela ridpasset.

I lördags packade vi bilen full och in med Rocky i transporten för att åka till Mantorp och tävla för första gången. Jag var nervös för hur han skulle bete sig på tävlingsplatsen – det var ju första gången någonsin som jag åkte iväg med en hingst. Jag till och med tvingade Nicklas att följa med – utifall man behövde vara två vuxna. Men jag hade inte behövt vara nervös – Rocky var en riktig pärla 🙂 Visst är han vaken men hela tiden är han kontaktbar.

Första klassen – som var en LB:1 gick riktigt bra för att vara första tävlingen och för att ryttare och ponny har varit ett ekipage i fyra veckor 🙂 De skrapade ihop drygt 61%, han busade en del i galopp-delen men traven var helt okej.
Sedan fick Rocky stå en stund i transporten, äta lite, dricka och vila. Det var inte jättemånga starter och efter inte allt för lång tid var det återigen dags att ta ut den svarta för att göra nästa start. Det var en LA:1 och Rocky var klockren på framridningen – jättefin och inga dumheter i galoppen – men det tog han igen med råge inne på banan. Emma klarade inte av att visa något av galoppdelen så det blev vääldigt låga procent.
Det såg lite ut som Rocky undrade var hindrena tagit vägen 😉 – kolla här:

Ja det är bara att ta nya tag och fortsätta träna bort de där dumheterna i galoppen. Flera ”experter” som vi pratat med säger att det säkerligen är ungponny-”dumheter” som vi snart tar ur honom. Och med tanke på hur fort ALLT går med den killen så tror jag att det snart är ett minne blott.

På söndagen var det dags för tävling igen – denna gång hopptävling på Södertälje med Amigo. Den dagen började illa med att stackars Amigo fastnar med sin ena hov (skon) under mellanväggen i trp och får panik. Stackars stackars lilla Myran som stod bredvid – men han hanterade Amigos panik på ett föredömligt sätt. Med hjälp av snälla stallkompisar får vi till slut loss stackars Amigo. Efter koll att han mådde bra packade vi om och lastade Myran i en annan trp och Amigofick åka brett i vår trp och alla kan till slut åka till tävlingsplatsen. Sedan fortsätter konstigheterna för lilla Amigo – jag räknade så j-la illa så han fick tre minuters skritt som framridning innan det var dags för honom att hoppa 80cm CR – vilket han gjorde med den äran – felfritt om än i ett rätt långsamt tempo. Sedan in i trp och drygt fyra timmars väntan på nästa klass. Då fick han såklart en ordentlig framridning men var faktiskt trött – inte så konstigt – han rev ett och gjorde ett stop på sista hindret. Men hoppade sedan vid försök två. Måste säga att jag är imponerad över den hästens psyke – tänk att prestera så bra efter en sån start på dagen och detta i en ålder av 19 år. Lilla fina Amigo <3

Vilken helg … inte konstigt att jag vaknade med en bedrövlig huvudvärk i morse som sedan utvecklade sig till fullskalig migrän innan dagen var över. Den hann dessutom gå över innan jag skulle till stallet och natta alla hästar.

Idag skjutsade jag Emma till skolan där en buss väntade att ta henne och hennes skolkamrater till Gamleby – hon kommer hem igen på fredag kväll. Jag har alltså fem små ponnier att motionera och ta hand om hela långa veckan … men det ska nog gå bra. Det viktigaste är att hålla igång Nido-ponken så han och Emma kan göra en bra insats på omgång 1 i allsvenskan på söndag 🙂