Vissa veckor

vill man bara stryka från kalendern. Vi verkar ha fler sådana veckor än andra …

I måndags morse åkte Emma på skolresa – tbx på onsdag kväll. Jag fick strikta order om hur hästarna skulle tas om hand under tiden hon var borta. På måndag vid lunchtid åkte jag ut till stallet för att fodra lunch och ta in Alida. Hon går på lösdriften men tas in varje dag för lite extra fodring (hon är fortfarande en smula tunn). Hon var superfin i alla benen men hade något litet nytt sår på ett bakben. Jag tvättade det och satte på en salva jag brukar använda. Fodrade henne och alla andra och åkte så hem igen. Eftersom jag hade kvällsfodringen så åkte jag inte tillbaka förrän vid 19-tiden. Jag och Nicklas skulle fylla alla burar med foder. Gick så klart in till Alida för att sätta på täcke och hagskydd och släppa ut. Blev inte så mycket med det då hon var supertjock över ena senan vänster fram. 🙁
Hur kan en ponny lyckas skada sig själv i boxen på mindre än 6 timmar? Hon fick gå till spolspiltan där jag spolade kallt vatten i ca 30 minuter. Efter att hon torkat lite fick hon på sig kyllera och så lindade jag. Självklart fick hon stanna inne.

På tisdagen var det dags för återbesök med Rocky. Tyvärr var inte all hälta borta men vet. sa att det var extremt ovanligt att knäledshältor försvann på bara en behandling. Det hade visst blivit bättre men vet. tyckte att han skulle behandlas igen. Så han blev återigen sprutad i knäleden. Ytterligare 3 veckor med 20 minuters promenader.
Vi diskuterade också operation. Om han inte är bra vid nästa återbesök så ska vi boka in en operation. Då kommer jag även att kastrera honom.

Mitt hjärta blöder bara jag skriver det – men det finns faktiskt ingen anledning alls att behålla honom som hingst om han ändå inte kan gå i avel. Han får ett lyckligare liv om han är valack. Och livet för oss blir också en smula enklare.

När jag ändå var på kliniken passade jag på att fråga om Alidas sena. De tyckte, såklart, att det var bäst att komma in och ultraljuda senan för att se hur det stod till. Sagt och gjort – jag fick en tid till dagen efter.

På onsdagen åkte jag in till kliniken med Alida och det visade sig att det var en lindrig blödning i djupa böjsenans infäste mot förstärkningsbandet 🙁 Inte så allvarligt men inget man struntar i. Resten av senorna på båda benen såg fina ut. Gissningen hur detta gått till är att hon sparkat på sig själv när hon varit i boxen – kanske när legat ner och skulle upp. Ja, jag kan inte säga att jag är förvånad – extremt klumpig ponny det där!

Vi passade även på att röntga så vi inte skulle missa någon liten liten spricka. Det visade sig på röntgen att hon har fina leder 😀 Alltid något!
Metacam i 10 dagar, 20-minuters promenader i 14 dagar och sedan återbesök för att ultraljuda senan igen.

Så när Emma kommer hem efter endast 3 dagar borta har hon (återigen!!) endast 1 ponny som är ridbar. Jösses så trött man blir!! 🙁

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.