För snart ett år sedan blev Nido halt och vi åkte till klinik för att kolla upp honom. Han blev sprutad i en kota fram. Efter ett tag åkte vi tillbaka för återbesök men det var inte helt bra – en spruta till. Efter ytterligare en behandling blev han då äntligen friskförklarad och Emma kunde börja bygga upp honom. Vi tog det långsamt och försiktigt – det blev mycket tömkörning och vi köpte specialfoder så han skulle muskla på sig ordentligt. Den första tävlingen blev en dundersucce – över 70% 😀
Efter några månader började det kännas som han var motig och ville inte riktigt gå fram. Vi blev då misstänksamma och åkte återigen till samma klinik (men då en annan vet) och mycket riktigt – dubbelsidig hälta fram. Kotorna blev sprutade och efter två återbesök så var han ändå inte bra. Detta var för någon månad sedan. Tyvärr var vår vet. på semester och vi fick träffan en annan ve.t vid sista återbesöket och han gav oss då det tråkiga beskedet att han var väldigt övertygad om att Nido hade artros i båda framkotorna. Han sa sig kunna ”känna” det när han böjde Nido. Hans förslag var att vi skulle kosta på oss att göra en MRI (magnetröntgen) för att säkerställa detta. Behandlingen sedan är något som kallas för IRAP och den går inte på försäkringen. Vet. berättade att det kostar ca 8-10.000 kr och det innebär ett antal sprut-tillfällen med boxvila och sjukhage som följd. Eftersom jag vet hur vår gråa lilla prins är så kände jag ända in i märgen hur fel det skulle vara för honom. Precis innan vi åkte hem för att fundera på hur vi ville göra så frågar jag om detta ”artros” är ärftligt och då säger vet. att nej det är en förslitningsskada. Sedan säger han att det finns ju ett annat alternativ … och så frågar han hur gammal Nido är. Och när jag då säger att Nido är 8 år så blev han helt tyst.
Min tolkning är att han inte hade en aning om att Nido bara är 8 och att han blev lite chockad, jag tolkar det också så att han hade tänkt föreslå att man kan välja att döma ut honom.
Vi åker hem och är ganska ledsna men vi hade det nog ändå lite på känn … att det kanske inte kunde gå att göra något. Våra planer blir att låta Nido få vara sällskapsponny, behålla honom och försöka få honom triangelmärkt. Efter några veckors tänkande och pratande med andra människor så kommer jag fram till en sak – Jag köper INTE att Nido skulle vara utsliten. Jag vet exakt vad den ponnyn gjort från det att han var fyra år. Jag köper det INTE !!!
Så – jag beställer tid på en annan klinik för att be en annan vet att säga sin mening. Jag berättar på ett ungefär vad som hänt och ber sedan vet. förutsättningslöst titta på Nido. Detta var i fredags. Först får jag longera honom i ridhus och på hårt underlag, halt såklart och mest vänster fram. Sedan går vi in och får springa på rakt spår. Sedan böjprov – både högt och lågt på alla fyra ben. Hans reaktioner på böjprovet är inte så starka och han är nästan lika halt innan böjprov som efter. Denna vet. inställning är att han har problem med hovled inte kotled. Hans hovled bedövas bort och han springer såå fint så 🙂 utan att halta alls. För säkerhetsskull så röntgas båda hovlederna fram. Inga röntgen fynd alls! Han sprutas i båda hovlederna. Efter han blivit behandlad så får vi tillfälle att titta på bilderna och prata om allt. Jag har med mig journaler från den andra kliniken och när den nya vet tittar igenom så tolkar hon vårt sista besök som att dom vet att det är fel led som är behandlad men väljer ändå att rekomendera en MRI (som kostar jättemycket pengar). Jag känner mig EXTREMT förbannad. Dels att det har gått ett helt j-la år med behandlingar och boxvila, sjukhage och igångsättningar för Lilla Grå och dels alla pengar som har gått. Och hur i hela j-la världen kan dom rekomendera en MRI när dom vet att det är fel led som behandlats. En kotledsinflammation kan man vila bort men en hovledsinflammation går inte att vila bort. Hur många år vi än skulle ha givit honom på lösdrift och som sällskapsponny så hade han inte blivit bra.
Nu har han alltså för första gången blivit behandlad på rätt ställe (hoppas och tror jag) och nu kanske han kan få bli bra. Så snälla alla som läser – håll en tumme eller två för vår vackra, fina, snälla, underbara, talangfulla Lilla Grå <3
