har varit lite långsam eller hur man nu ska uttrycka det. Det har verkligen inte hänt så mycket. In och ut med hästar, fodra, packa påsar och göra hinkar, vattna och ingen ridning 🙁
Det enda som har hänt som är värt att skriva hem om är att när jag skulle ta in hästarna i onsdagskväll så hände något otäckt. Jag var ensam och det hann bli mörkt innan jag satte igång. Tog de ensamma först såklart och väntade med de som är tre i samma hage. De tre brukar komma fram till grinden när de märker att de andra går in men inte den kvällen. Jag ropade och ropade för jag såg dem lite längre bort men nej de ville inte komma. Så jag tog med mig en grimma och tänkte att det skulle räcka om jag fick med mig en av hästarna. Sagt och gjort – Nisse fick på sig sin grimma och vi traskar iväg. Det är väldigt trångt en bit och där är det också som allra lerigast, en riktigt otäck sugande lera som jag såklart lite fastnar i, någon av de två där bakom oss fladdrar till varpå Nisse först sparkar mig på benet och sedan nästan springer över mig 🙁 Jag fick panik efteråt för jag kunde inte sluta tänka på hur lång tid det skulle ta innan någon skulle sakna mig. Jag hade nämligen sagt till min kära man att Mia skulle komma förbi och han vet hur länge vi kan snacka så jag antog att han inte skulle sakna mig på lääänge. Nu gick det bra men det var lite läskigt. På morgonen efter så fixade jag och Mia en ny väg för dem att gå till grinden, så slipper vi den värsta leran.
För övrigt så har jag varit på sjukgymnastik med min handled – tog bort gipset i söndags kväll, själv hemma och på tisdagen fick jag tid på ReAgera-kliniken här där jag bor. Där fick jag först skäll för att jag dels tagit bort gipset för tidigt och del för att jag gjort det själv. Men det struntar jag i! Sedan fick jag ”beröm” för att handen såg så smal och fin ut och att vissa rörelser kunde jag göra nästan som innan. Jag fick övningar som jag ska göra varje dag och lite tips om sånt som jag ska undvika. Faktum är att jag inte får bära något som väger mer än 1 kg med den handen på 6-10 veckor – DET är ju helt stört. 1kg … det är ju ingenting. Jag har belastat handen med mer än det från ca 2 veckor efter själva olyckan. Varför sa dom inget på sjukhuset? Men jag har varit försiktig denna vecka och verkligen försökt tänka mig för. Jag använder ett handledsskydd som jag hade när jag åkte skidor för 15 år sedan och fick ont i handlederna. Lite roligt var det på kliniken – hon började med att säga att jag absolut inte får sluta använda handen och bara använda vänstern för att kompensera osv osv. När jag sedan berättat vad jag jobbar med och lite om hästarna m.m så vände hon och sa att jag måste vara vääldigt försiktig. Hon är nog van vid folk som knappt vågar använda handen efter en fraktur.
Jag gör mina övningar varje dag men vissa rörelser är svårare än andra och jag blir väldigt fort trött i handen.
Emmas skadade fot gjorde att hon blev hemma från skolan ons-fre och det kändes ju himla onödigt 🙁 Men i morgon får hon rida och så får vi se hur det går. Några gånger har såret börjat blöda lite lite grand när hon bara gått här hemma. Det hade nog varit bättre om såret blivit sytt istället för limmat.
I vilket fall så fick alla hästarna (utom Amigo som Alva har ridit lite) fått sig en veckas vila. I Rockys fall kändes det som väldigt bra – han blev dessutom vaccinerad i måndags och skulle ändå vila fram tills idag.
Nu har jag flamsat klart och ska ägna mig åt annat. I morgon skjutsar jag mannen till arlanda – han ska fly fältet för att spela golf tillsammans med sina föräldrar i det soliga och varma Florida … VÄLDIGT orättvist! Men jag unnar såklart honom det! <3
