Om att nå sina mål … delvis

För ett år sedan var jag och Nicklas nyss hemkomna från skid-semester i Åre. Ni kommer ihåg, den där roliga hemresan som tog ett dygn mer än beräknat.

Då, på den resan bestämde jag mig för några saker:

  1. Gå ner minst 15kg i vikt
  2. Träna ffa benen så att skidåkningen skulle bli roligare och enklare
    att göra detta innan nästa skid-resa

Nu ett år senare kan jag checka av det ena av mina mål. Jag har lyckats gå ner drygt 15 kg men inte tränat tillräckligt för att skidåkningen skulle kännas så mycket enklare. Visst var allt kring själva skidåkningen – precis som det mesta i livet – enklare när man väger 15kg mindre men jag blev nästan precis lika trött i låren som tidigare.

Till mitt försvar så har jag haft en hel del skador och sjukdomar som ursäktar den delvis uteblivna träningen. I maj förra året hade jag ju hjärnhinneinflammation och var i princip sängliggande i två veckor. Det tog lång tid att komma ikapp i kroppen efter det. Jag har bedrövliga problem med min ena fot/underbenet. Jag har sökt hjälp men ingen har kunnat hitta exakt vad det är men jag klarar inte av att springa eller promenera vare sig utomhus eller på löpband. Och så när jag ändå hittade ett mycket roligt och effektivt sätt att träna benen – cykla – så fick jag diskbråck i nacken (som sedan visade sig vara artros) och därmed cykelförbud under en rätt lång tid.

Men jag hoppas och tror att till nästa skidresa ska vara mycket mera vältränad i ffa benen. Det är i alla fall mitt ny-gamla mål 😂

Min allra allra största motivation heter Frillan ❤ Inte kunde jag låta honom springa omkring med 15kg för mycket.


SOM jag längtar till våren!

Trött

Idag är jag trött, har inte sovit många stunder i natt. Jag hade så infernaliskt ont så det gick bara inte att sova. Till slut gav jag upp och tog dubbel dos smärtstillande och då kunde jag till slut somna en stund. Men efter bara 4 timmar gjorde det precis lika ont igen. Efter frukost tog jag mer smärtstillande och sov en stund till.

När jag sedan kom igång blev det bättre och bättre och vi har varit en sväng till IKEA för att köpa badrums-möbler till Emmas hus. Vi hittade jättefina saker som matchar prefekt med hennes kök. Jätteroligt.

Nu ska vi snart till svärföräldrarna och äta middag.

Igår var det precis 8 år sedan jag köpte min fina lilla Cuba. Bjuder på en bild på mig själv på Cuba, när vi bara hade haft henne några dagar.

Var ska jag börja

Min nacke har inte blivit bättre, snarare sämre. Känseln i huden på övre delen av bröstkorgen, upp mot halsen och örsnibben är borta (på höger sida). Mycket obehagligt. I måndags hade jag tid hos naprapaten igen och när jag förklarade hur allt kändes så ville hon att jag skulle träffa en ortoped. Så hon ordnade en tid åt mig till tisdagen, igår. Läkaren tror att jag har diskbråck i nacken 😩 😳 så han skickade mig till en MRT. Den kan dröja lite men under tiden ska jag se till att hitta en sjukgymnast el likn. Jag fick också starka smärtstillande utskrivet.

Smärtstillande hjälper faktiskt – vilket både är en välsignelse men också gör det hela såå mycket svårare när man är som jag är. Det är minst sagt en utmaning att INTE göra allt man är van vid, när man faktiskt inte har ont …
Just nu hjälper en enda tbl och smärtan är helt borta i några timmar men helt uthärdlig i upp till 8 timmar.
Lite svårt att veta vad man får göra och vad man inte får göra – läkaren var inte jätteinsatt i häst/bonde-livet om man så säger. Tunga lyft är ju uteslutet, självklart. Men ridningen tror jag nog inte ska vara skadlig. Cykla tyckte inte min naprapat att jag skulle göra just nu i alla fall.

Så nu blev plötsligt hösten och vintern lite annorlunda mot vad jag hade tänkt mig. Nu är det ju på intet sätt så att jag ska sitta i soffan hela hösten/vintern men lite mindre jobb får det nog lov att bli. En aningens stressande att veta att man inte kan göra allt man eg. är tvungen till. Tur Emma är så duktig som hon är! ❤❤

Olycka

Det blev inte mycket gjort igår inte … vet inte ens vad jag ska skylla på. Visserligen är förkylningen inte hundra bra men speciellt sjuk är jag ju inte. Jag virkade klart en duk … räknas det 😝

På kvällen sitter Emma och jag i soffan och kollar dressyren och ser fram emot att få se Charlotte Dujardin för första gången på länge. Vi beundrar henne enormt och det är en fröjd att se henne rida. Nicklas är ute och klipper gräset – ridbanebelysningen fick lov att vara på så han skulle se något. Plötsligt kastas dörren upp och Nicklas kommer instörtande med handen för huvudet. Han blöder och det rinner blod om huvudet på honom. JÖSSES 😳

Han drar åt sig en handduk och trycker mot huvudet och jag får honom att lägga sig ner i soffan. Han babblar om klippskären från vad jag trodde var traktorn – då pratar vi stora grjejor, det är en betesputs och väger hur mycket som helst. Försöker få ur honom om han fått putsen i huvudet men som tur är har han ”bara” gått rakt in i skären och det är inte ens putsen utan den lilla sittgräsklipparen. Phuu 😱
(Nu undrar ni förstås hur man kan gå in i gräsklipparskär med huvudet. Rimlig undran. Han hade hissat upp gräsklipparen med hjälp av traktorn, för att kolla hur det såg ut under, dvs hur skären såg ut.)

Jag ringde till sjukvårdsupplysningen för hur vet man om ett sår behöves sys eller inte. Fick bra svar och jag tyckte inte han behövde åka in. Själv var han orolig för smuts och då sa jag att jag har ju rengöringsgrejor motsvarande en mindre hästklinik inne i stallet. Men då oroade han sig över ärr i pannan osv. Så han åkte, faktiskt själv, in till närakuten för att be dem kolla. De ansåg inte att det behövde sys så han kom hem igen och jag gjorde rent och plåstrade om. Jag VISSTE jag skulle få användning för alla de där sårvårdsgrejorna jag köpte 😂😂

Dålig nedåtspiral

Vi har hamnat i en ond cirkel tror jag bestämt.

Förra måndagen kastrerades Lusen – allt gick jättebra, ingen svullnad och ingen temp på hela veckan.
På torsdagen upptäckte vi ett sticksår på Bitcoins ena framben. Vi rengjorde och tempade men på dag 3 så var febern och också lymfangiten ett faktum.
Samma dag hittade vi Calle i hagen med en mycket svullen bak-kota, inte halt men rejält svullen.
Vi upptäckte också att vår ena katt verkade må riktigt dåligt. Nicklas fick åka akut till vet. där det visade sig att hon hade flera frakturer på två revben och en punkterad lunga – hon fick somna in ??
Samma måndag som kastreringen skedde så opererade veterinären bort en ink från en av ponnyerna. Där gick stygnen upp och plötsligt var där ett stort geggigt sår.

Så i måndags kom vet. förbi för att kolla till operations-såret och Bitcoins lymfangit.
Resultatet av det besöket blev intramuskulär PC till Bitcoin, antibiotika i pulverform till ponnyn med inken.
Och så idag hade Lusen plötsligt fått feber … jaha då var det intramuskulär PC även till honom.

Och jag som HATAR att sticka och spruta ???

Som grädde på moset gissar jag att jag har fått diskbråck eller om det möjligen är på väg att bli diskbråck.

Det är helt okej om det kan vända nu …

Skada och en såld ponny

Alida är såld och har redan åkt iväg till sitt nya hem. En jättegullig familj i Tierp – där kommer hon få ett guldhem. TACK för den här tiden fina mirakelponny <3

När vi var uppe i fjällen gjorde Emma illa sin fot och när vi kom hem åkte vi till akuten för att röntga den – jag var helt säker på att det var något. Men icke – läkaren sa att det inte var något. Men ända sedan dess har Emma gått och haft ont i foten och nu tog vi tag i saken. Det visade sig att det är en ledbandsskada både i Deltat och i Gaffelbandet 🙁 Vila, värme och tid är det som gäller nu. Men hon får i alla fall rida – som tur är!!

emma
Den vackraste lilla plutten <3

Vad händer?

Jag undrar jag … sover ca 8 timmar per natt och sedan däckar jag varje eftermiddag i soffan och sover minst en timme till (ibland 2) … hmm. Känns sådär bra att vara så här trött. Vet dock inte riktigt vad jag ska göra åt saken. Mina egna hästar har ju sina behov och allt jobbet på stallet måste ju helt enkelt göras. Det blir ju tyngre och tyngre ju ”mer vinter det blir” – så att säga. Att anställa någon som kan hjälpa mig är ju bara att glömma – speciellt nu när det blev regimskifte. Nu känns det som man aldrig kommer ha råd att anställa. Dock har jag ju ändå inte råd med det just nu. Jag har några eldsjälar som hjälper mig och som jag aldrig i livet skulle klara mig utan – mannen i mitt liv, bästa bästa Bella och såklart min fina dotter <3

Jag saknar min hjärteponny <3
rocky_brs_4

Jag har fått flera rapporter om att han har det jättebra. Den nya ryttaren har ridit hemma för första gången och det har gått jättebra. Så det känns ändå bra 🙂

Träning m.m

Igår åkte vi med den svarta skönheten till dressyrdomare Ann, som har träningar på St Uringe på tisdagar. Det är så roligt att åka dit för Ann är så väldigt förtjust i Rocky 🙂 Träningen gick mycket bra och Emma fick med sig en del bra saker till tävlingen på lördag. Med oss på träningen hade vi också vår nya tävlingsgroom – Linda. Hon följer med oss på lördag och det känns himla skönt. På tal om lördag – det är en tävlingsplats med två olika tävlingsbanor – ett ridhus och en ridbana. Det kommer vara fyra klasser och därmed kommer Emma först att starta LA och sedan LB – lite knasigt men men.

Nu är det 5 dagar kvar innan min kära man kommer hem igen – jag vill att han ska komma hem NU! Bedrövligt trist när han är borta 🙁

När till och med jag tycker att min bil luktar illa och är så smutsig så det knappt går att vara i den – DÅ är det illa. Dock får den se ut så och lukta så tills mannen är tillbaka – att ge sig på att tvätta den med den här handen tror jag vore en väldigt mycket mindre bra idé …

Handen är trött och jag har ont redan när jag vaknar på morgonen. Jag var hos arbetsterapeuten igår och hon sa att repetitiva rörelser inte är så bra. Mockning är väldigt repetitivt. Dessutom är det något i handledens yttersida som typ ”hakar sig” när jag vrider handleden. Hon sa att detta måste jag ha lite koll på så det blir bättre och inte sämre. Om det inte blir någon skillnad inom de närmaste två-tre veckorna så ska jag ta kontakt med ortopedmottagningen på sjh. Fast detta är då inget som jag har orsakat själv genom att överanstränga mig utan det har med själva brottet att göra och den långa tiden av stillhet i handleden – trodde hon.

Är det inte slut på oturen snart?

Ja DET undrar jag faktiskt …

Inte nog med min j-la arm utan nu har Emma skadat sig också 🙁 Igår kväll när vi kom hem från stallet så skulle hon hjälpa Nicklas med middagen. Hon skulle skära av en bit margarin och tappar hela kniven rakt ner på foten med spetsen före. Det blev ett djupt jack som vi åkte in och fick ihoplimmat. Hon gick in i chock här hemma och somnade sedan av det hela i väntrummet på sjukhuset. Stackars liten tjej 🙁
Idag är hon hemma från skolan eftersom det gör så ont att gå. Hon får dessutom inte rida på 4-5 dagar.

Vet ni – nu tycker jag att det räcker med otur, nu får det gärna bli vår, varmt och komma lite goda och glada nyheter … eller ja i alla fall inte fler dåliga!! TACK så mycket!

Något roligt har jag i och för sig att berätta om – jag har fått två napp på mina annonser om att jag söker tävlingsgroom. En tjej som jag känner till och en helt okänd 🙂 Den ena kommer ut till oss i helgen och hälsar på. Mycket roligt 🙂

Vila i frid

Lilla älskade mamma – vila i frid

För bara en månad sedan blev min mamma sjuk och inlagd på sjukhus – hon hade vätska i ena lungan och kunde inte riktigt andas ordentligt. Sedan åkte hon lite in och ut med samma symtom/besvär under veckorna som kom. Igår morse, tidigt, fick hon en hjärtinfarkt och gick bort. Läkarna hade konstaterat en obotlig cancer i både lungor och lever. Vi som är kvar är ändå, trots chocken, tacksamma över det snabba slutet. Hon var en otroligt frisk människa i HELA sitt liv, tog inte ens en alvedon vid huvudvärk, hon skulle ha hatat att ligga sjuk, vara beroende av andra, ta mediciner m.m som en behandling av cancern skulle ha inneburit.

Sorgen och saknaden är stor! Men hon lever ändå kvar både i vårt minne men också som en del av oss. Hon har lämnat massor av sig själv i arv, inte minst till mig.