Jag är så himla imponerad av min extremt duktiga dotter. Inte nog med att hon är väldigt duktig på att rida – det är ju många som är – hon har en extrem känsla för sina ponnyer!! När Rocky skadade sig så såg vi ju att något var fel direkt när vi åkte upp på gårdsplan. Jag trodde att han kanske fläkt sig eller något dylikt medan Emma direkt sa att det var något med hoven. Och mycket riktigt …
För två veckor sedan tog Emma in Prinsen för att rida. När hon höll på att göra i ordning honom så ropade hon på mig. Han var lite, lite svullen i senfästet. Vi tog ut honom för att kolla om han var halt. Jag sprang och Emma kollade – han var halt. Jag sa att jag trodde han överansträngt sig på senaste träningen. Emma sa att hon trodde det kom från hoven. Det visade sig vara en hovböld …
Detta är TVÅ exempel men jag kan säga hur många fler som helst. Hon har nästan alltid rätt i sin känsla för vad som är fel på våra hästar. Det handlar inte alls om kunskap utan om känsla.
Jag är så glad över detta för det betyder att vi inte så ofta kommer att missa något farligt. Hon känner sina ponnyer och inför varje pass känner hon igenom dem ordentligt och kommer inte hoppa upp och rida en häst som inte borde ridas. Det känns bra <3
