Veckan

Julen kom lite emellan här i bloggen kan man säga. Vi har haft en fin jul – firade här hemma med släkten 🙂

Vad gäller hästarna så hann jag med inte mindre än fyra klinikbesök under dagarna från 17 dec till 23 dec 🙁 Dels fick ju Rocky en kolik-känning = Stavkliniken den 17 dec.
Den 19 dec åkte vi med Rocky på planerat återbesök till Strömsholm och dagen efter åkte vi med Cuba och lilla Kakan till Stav på planerat besök. Cubas sena undersöktes återigen och Kakans sår-skada brändes.
Den 23 dec var det så dags att för alltid avsluta sagen Lilla Grå 🙁 – han blev triangelmärkt. Dock är han en lycklig ponny nu – han får bo på lösdriften, han har kompisar och han har inte ont. Så även om vi är ledsna över att han inte blev våra sago-dressyr-prins som tog sig hela vägen till SM så mår Nido bra och det är ändå huvudsaken!

Rocky-ponken och jag har lite olika åsikter om hur man beter sig på promenad så nu förtiden promenerar vi endast inom fyra väggar alternativt på ridbanan med grinden stängd. Oftast blir det ridbanan på förmiddagen och ridhuset på eftermiddagen när det har mörknat. Jag vill ju att Rocky ska få så mycket dagsljus på sig som det går.

Och som grädden på moset är Emma förkyld igen och jag har dessvärre också blivit smittad.

I morgon är det årets sista dag och gissa om jag är glad? Åh HERREGUD vad jag längtar efter ett nytt år – och jag ber till högre makter att nästa år ska bli bättre (för sämre vet jag inte riktigt om jag mäktar med!).

Jag ska, som så många andra göra en sammanfattning av 2013 – även om det inte är mycket att se tillbaka på.

Kanske man skulle köpa sig en lott

eller nä … det blev lite som att ha vunnit högvinsten när veterinären gav mycket väl godkänt till Rocky idag 😀

Helt ohalt i skritt och så gott som ohalt i trav. Han fick en ny sko med en kil i trakten och små, små piggar (om eller när det blir halt), han får gå ut i liten hage under övervakning under kortare stunder (jag BÄVAR!!)

Jag fick en ”föreläsning” om läkningen av skadan – efter 2 månader är den akuta fasen över, efter 4 månader klarar den belastningen av trav och efter 6 månader belastningen av galopp (typ). Jag fick också godkänt att åka iväg till rehab – ska ringa direkt på måndag och boka in vårt första besök. Dels är det en utflykt för Rocky – se något annat än boxen och dels får vi experthjälp med rehabiliteringen.

Den enda smolket i bägaren är att vi fortfarande inte kan veta att han verkligen blir helt bra – men för mig känns det i alla fall bättre att han är så pass bra som han är nu 7 veckor efter olyckan och att det inte har varit några bakslag. Då borde ju chansen öka, känns det som i alla fall.

Den vackraste av alla vackra svarta skönheter

Som vanligt så imponeras man av hans psyke och uppfostran <3 Alltid så fantastisk att ha med sig – vad man än gör.
I tisdags när jag åkte själv till kliniken med honom så lastade jag honom helt själv. Jag inbillar mig att inte alla med hingst gör det. Fina vackra lilla varelse <3

Nämen nästan 24 timmar

Jag fick slippa ångesten i nästan 24 timmar. Hade i alla fall en trevlig kväll igår och sov gott i natt men idag är en ny dag med ny ångest. När jag kom till stallet i morse så hade Rocky inte ätit mycket av sin natt-mat och inte druckit alls 🙁 Detta var så klart alarmerande men det som fick mig att bli riktigt orolig var hans loja sätt. Han stod still på gången utan att skrapa med hovarna och på vår förmiddagspromenad så var han helt lugn – inga krumbukter över huvudtaget … mycket mycket ovanligt. Vanligen drar han ju nästan min axel ur led men idag gick han så snällt bredvid mig i 15 minuter. Jag ringde till Stav och lastade sedan helt själv (för första gången) och det gick strålande. Lastade även ut alldeles själv – inte heller några problem.

Det var absolut ingen allvarlig kolik men han slangades och fick lite dropp och kramplösande. Efter fyra timmar var han hemma i sin egen box igen. Om han inte visar några koliksymptom i morgon så får han en halv portion hö i morgon kväll. Stackarn – han var rätt hungrig redan nu i kväll när vi åkte därifrån 🙁

Jag vet ärligt talat inte riktigt hur mycket mer jag tål nu …
känns som att om någon så mycket som blåser på mig så ramlar jag.

Ett ton

lyftes från mina axlar idag. Efter en bedrövlig natt utan sömn, jag låg bara och funderade på Prinsens framben så kom jag till stallet bara för att upptäcka att hans framben antagit den form den ska igen *phu*. Senan helt fin och torr, ingen värme, inga gallor eller svullnader på något framben – TACK … det kanske finns en högre makt i alla fall …


Söt liten Prins <3

Dagarna rullar på

Idag skulle vi ha släppt ut Prinsen på lödriften igen, efter sparken och den efterföljande blödningen i sträcksenan men vi vågar inte riktigt göra det. Han är svullen över senan på det andra frambenet. Och vi har ingen aning om varför. Så han står kvar på sjukhage och så ska jag ringa till veterinären i morgon.

Kakans sår tvättas en gång om dagen och det går lättare och lättare, hon gillar det INTE men hon är nog den absolut snällaste hästen jag någonsin skött om. Även fast jag gnuggar i ett öppet sår så försöker hon inte ens sparka mot mig. Helt galet snälla är hon!

Att äga en hingst är en sak men att äga och sköta om en konvalescent hingst är något helt annat! Verkligen ingen barnlek. Men det går – tack vare han fantastiskt fina uppfostran. Aldrig att jag känner mig hotade eller på något vis i riskzonen att det ska hända mig något men han har lite väl mycket uppdämd energi …

På torsdag ska vi tillbaka till Strömsholm – äntligen! Då hoppas jag att han ska få lov att gå ut i hage igen … MED lite plegg i sig de första gångerna, tänker jag.

På fredag ska jag till Stav och dels kolla Cubas sena igen och dels ska Lilla Grå triangelmärkas 🙁

En olycka kommer sällan ensam :(

Som ni ju alla vet så trampade Rocky på en spik – det är nu 1 1/2 månad sedan, den 1 nov, och ganska så exakt en månad senare, torsdagen den 28/11 så fick lilla låne-ponnyn Kakan en rejäl spark på ena bakbenet och hamnade på kliniken i 10 dagar. Bara dagen efter fastnade finaste Lilla Grå i hagkompisens täcke och fick stå på 3 ben i flera timmar. Men inte nog med det – i söndags blev Prinsen sparkade på skenbenet vänster fram så vi fick åka till Strömsholm 🙁 Som tur var inget brutet men en blödning i sträcksenan. Boxvila för den sista ridbara ponnyn i familjen 🙁

Mina dagar består av ca 4 timmars extra arbete varje dag för att ta hand om tre stycken boxhästar.
Förmiddagar: Mocka alla tre boxar ca 15-20 min/box = 45-60min
Promenad med tre st a 15 min/st = 45 min
Förbereda allt foder = 30 min
Kyla Prinsens ben och linda om alla fyra = 15 min
Totalt: 2 tim 15 min – 2 1/2 tim

Eftermiddag:
Rengöra Kakans sår = 45 min
Promenera med tre st a 15 min/st = 45 min
Kyla Prinsens ben och linda om alla fyra = 15 min
Mocka två boxar igen = 30 min
Totalt: 2 tim 15 min

I vanliga fall skulle man mocka två boxar och förbereda foder för två hästar = 40 min

Och ovanpå detta – de skyhöga veterinärräkningar och det faktum att Emma inte har någon häst att rida, träna och tävla.

Schack har jag hört ska vara kul eller varför inte frimärkssamling …

Stormsäkrat

Nu jävlar kan stormen komma om den vill 😉

Jag och Mia har stormsäkrat hela gården. Det tog hela dagen och jag är helt slut! Vi har tagit hand om all silageplast, städat undan allt som är lätt och skulle kunna flyga iväg, fyllt alla höburar med massor av mat så hästarna håller sig lugna och sysselsatta i stormen (och inte behöver frysa). Som tur är har vi en fyrhjuling till hjälp och till den en liten släpkärra som vi fyller med silage och sedan åker vi in i hagen, till burarna och fyller dem. Mycket smidigare, även om det såklart hade varit enklast om man hade en traktor och kunnat fylla buren med en hel bal silage och sedan köra ut den fyllda buren. Men detta är i alla fall mycket enklare än när man gör det för hand med hjälp av en skottkärra.

Med tanke på allt jobb vi lagt ner idag så lär stormen bedarra innan den når södra stockholm – bara så ni vet 😉

Höga berg och djupa dalar

Vilken sjuk helg … ett pendlande mellan höga berg och djupa dalar och ett stressat bilåkande.

I torsdags på eftermiddagen åkte jag och Emma ut till stallet för att mocka åt Rocky, promenera med honom och fixa det sista innan vi skulle åka till Globen för att se Agria Allsvenskan. När vi går ut på lösdriften för att kolla att allt var okej med Kakan så upptäcker vi att hennes ena bakben har djupa sparkmärken och hon vill inte gå 🙁 Så fort vi fick inne henne i stallet och ljuset så ser jag att detta är inget vi klarar själva. Bara att ringa kliniken, lasta ponnyn och åka iväg. Väl där röntgas hon och det är inga skador på skelettet, dom provtrycker knäleden och det är också okej. ”Bara” en riktigt äcklig sårskada, full med lera från hoven som sparkade henne. Hon blir kvar på kliniken 🙁

Dagen efter, fredag åker vi till stallet på morgonen, sedan direkt till Globen för att först gå en sväng inne på ridsportsmässan och sedan kolla på lite hoppning och kvällsföreställningen. Jag hann sitta ner i 20 min sedan ringer dom från stallet – Nido har fastnat med ena framskon i täcket på sin hagkompis och har stått på tre ben i flera timmar. Några pensionärer har gått förbi och sett detta, sprungit in i stallet och letat reda på en kniv, gått ut i hagen och skurit bort en bit på täcket så Nido kan sätta ner benet. Han var helt genomsvettig stackarn. Dagens första hjälte är helt klart hagkompisen som inte fått panik och inte sprungit iväg utan snällt stått stilla och väntat. Dagens andra hjälte är de två pensionärerna som utan att tveka går in i främmande flock med hästar och räddar livet på en.
För oss blev det bara att slänga oss iväg till stallet, på vägen ringde jag vet som rådde mig att kyla hans ben. OM det skulle vara någon skada, trodde hon mest på senskada för att han sått fast och hoppat runt och kanske vridit om. När vi kommer fram till stallet finns där nästan inget vatten – så jag kylde med ett tjockt, tjockt lager med kyllera istället. Han får gå i sjukhage några dagar och bo inne på natten. Stackars stackars lilla Nido. Tänk bara vad som kunnat hända. Jag tycker att det är inte mindre än ett mirakel att han fortfarande finns hos oss!

Vad är det som hemsöker oss? Varför har vi sådan extrem otur just nu?

Lördag morgon var tanken att vi skulle åka och kolla på ponnyküren 😀 (älskar ponnykür!!) men vad händer – jo jag vaknar med migrän och orkar inte upp 🙁 Någon timme senare åker vi istället till stallet. Nido är fin i benen och verkar bara en aningens trött. Efter någon timme i stallet åker vi till Globen för att gå på rundtur bakom kulisserna – det var riktigt roligt! Och vi såg massor med ryttarkändisar 🙂 Sedan till stallet för att mocka åt Rocky igen (och gå promis med honom och Nido) och så hem för att laga mat och äta middag med min pappa 🙂 Och sedan tillbaka till Globen för att se hoppningen på kvällsföreställningen. MYCKET MYCKET ROLIGT!!
Där träffade vi också Nizzes nya ägare – det var jätteroligt och dom är såå nöjda med Nizze. Allt gick bra med honom och han mår jättebra 😀

Idag har vi varit nästan hela dagen på Globen – dock såklart har vi också varit i stallet, men faktiskt bara en gång. Det är första gången sedan Rocky gjorde illa sig som jag bara varit i stallet en gång. Känns inte bra 🙁 Men men han överlever nog.

Vi har verkligen haft helt underbart roligt denna helg samtidigt som det har varit enormt stressat att åka fram och tillbaka så mycket och så det jobbiga med en till skadad ponny (som vi inte ens själva äger).

Vi har haft superbra platser och Emma har fotat massor – tror hon tog nästan 1000 bilder … jag lovar att bjussa på några sedan när hon har redigerat, sorterat och slängt 😀