Duktig

Jag har en så duktig dotter – inte bara på att tävla i dressyr och hoppning – utan även på att tömköra. Häromdagen såg jag henne tömköra lilla Kakan. Jag blir så imponerad för jag vet ju hur svårt det är att tömköra på ett bra sätt. Kakan gick i hög form och i låg form och efter en stund så tömkörde hon över några upphöjda bommar och han var så fin. Idag tömkörde hon lilla Grå och hon fick honom i hög form och i låg form, växlade så bra i både skritt och trav. Jag bad att få ta över tömmarna lite och insåg hur j-la svårt det var att få upp formen med den tömsättningen som vi hade valt. Men Emma hon gör det som om ingenting. Jag är imponerad.
Nido ser fin ut men jag är lite bekymrad över att han går utåtställd i höger varv. Jag kan inte se någon orenhet men det bekymrar mig ändå 🙁

På måndag ska jag till kliniken med Cuba – kan ALLA vara vänliga och hålla alla tummar det bara går för henne då. Hon har sår på senan som absolut inte vill läka. Det började som en liten skråma och är nu stort som en femkrona 🙁 Dessutom har hon fått något konstig på framsidan av samma ben, hårremmen släpper och det blir ungefär som ett skavsår. Vet inte varifrån det kommer. Känns som något är generalfel 🙁 🙁

I går kom en ny häst till oss – en inackordering som heter Shakira. En supersöt skäck. Hon kom på kvällen så hon fick sova inne och vi släppte ut henne till lösdriftshästarna i morse. Det blev en himla springande men alla accepterade henne, kändes det som, och dom sprang bara för att det blev lite roligt. Någon timme senare såg jag henne stå och äta tillsammans med de andra vid en av burarna. Mycket bra 🙂
Vi har även en ny inackordering på box som flyttar in i början på februari, och två till på lösdriften nu under jan-mars. Känns himla bra 🙂

Rapport

I kväll har jag och Emma varit på återbesök på kliniken med både Cuba och Nido. Det var sådär halvroligt att åka i årets j-ligaste snöoväder 🙁 men vi kom både dit och hem igen utan missöden.

Rapport Nido: Han var helt ren vi longering men hade någon halvgrad på vä bak och protesterade fortfarande ordentligt vid böjning lågt fram.
Han ska nu gå i vanlig hage i 3 veckor och bara vara häst 🙂 sedan ska vi sätta igång honom lååångsamt med mycket skrittarbete och klättring m.m.

Rapport Cuba: hon kunde se någon liten påbörjan till läkning på ett ställe på senan men gillar inte att Cuba så lätt blir svullen. Fortsatt skritt två gånger 15 min enbart på plant och hårt underlag – dvs jag får fortsätta gå bara på gårdsplan och detta i en hel månad till. 🙁 Känns jobbigt även om jag ju egentligen vet att detta tar tid och kommer fortsätta ta tid en lång tid framöver. Fast jag måste ändå erkänna att jag hade hoppats att jag skulle få gå ner för backen till vägarna och gå där och kanske utöka promenadtiden 🙁

Vad händer

tja inte mycket … eller i vart fall inte mycket som är något att skriva om hem (så att säga). Vi jobbar på, några hästar har åkt till nya hem (alltså inte egna utan Ponnyteamets), vi fortsätter den dåliga hösten med ännu fler olyckor, sjuka och skadade hästar, dagarna rullar på med enorma mängder lera och vattensjuka marker.

Vad gäller våra egna hästar så är Cubas sena rätt fin – vad jag kan se men på onsdag är det dags för återbesök och ultraljud igen. Nido-ponken håller på att avlida av tristess … han hatar verkligen sjukhage och att stå så mycket på box. Nizze-fin har lite mugg men är på bättringsvägen och uppför sig också lite rastlöst. response of laboratory-adapted human hookworm and other nematodes to ivermectin Kakan och Amigo är friska och fina och uppför sig exemplariskt 🙂

Idag ramlade Emma av Nido – de skrittade ut och mötte Ponnyteams-gänget som var på uteritt. Det fungerar att rida förbi oss men sen så får Nido spelet och bockar och bockar och bockar. Eftersom Emma inte hade sadel så åkte hon av och gjorde sig faktiskt lite illa. Så pass illa att det är värre än hon någonsin under dessa dryga 10 år som hästtjej, har gjort förr. Fast ändå inte så illa … hon är blåslagen på vänster sida av kroppen och hon blev trampad på undersidan av foten, konstigt nog. Stackars liten skrutta 🙁
När Nido hade fått av Emma så skenade han hem – vilket inte riktigt var i fas med igångsättningen … så i morgon får han nog vila och så fortsätter vi som planerat på måndag igen. Även han ska på återbesök på onsdag. Då måste han få klartecken att få gå ut i vanlig hage – annars vet jag inte riktigt hur han kommer reagera. Men vad ska jag då göra med Cuba som då blir ensam i sin sjukhage, ja det vet jag inte 🙁 Hon gillar inte heller sjukhage även om hon är lite mer ”foglig”. india ivermectin covid

Tyvärr ingen stor hage

Nu är Nido behandlad i alla sin fyra ben – den lilla stackaren. Men dagen har ändå varit bra, jobbig med bra. Nu vet vi var det kommer ifrån och det är behandlat och kommer att bli bra. I sept åkte vi till Stora Ekeby och hopptävlade med både Nido och Cuba. Nido startade en LB och fick ett stop – en krasch, kan man säga, in i ett hinder. Så här såg det ut:

En vecka senare startade Emma en LB:1 på Botkyrka och Nido betedde sig väldigt konstigt och jag sa direkt att han hade ont någonstans men vi, våra nötter, trodde på ryggen. Han fick en vecka ledigt men sen började Emma rida igen. Sen betedde han sig extremt konstigt och blev mer och mer oridbar, tills jag beställde tid och åkte till Mälarkliniken för dryga 2 veckor sedan. 4 veckor fick han gå med sina onda ben 🙁
Som jag ångrar att jag inte tog Nido på lina och ens försökte se om han var halt! Inte för det är säkert att jag hade sett det, om det nu var dubbelsidigt bak, men då hade jag ju i alla fall försökt.

Vi visade vet. bilden och hon sa att en sådan typ av krasch kan, om det vill sig illa, påverka rätt ordentligt. Och sedan började han avlasta sina bakben och fick ont i fram. Först tyckte jag att det hade gått lite väl fort men vet. sa att det visst kunde gå fort, i stort sett på engång. På sätt och vis är det ju skönt att ha en förklaring men jag blir så arg på mig själv att jag inte kollade upp honom efteråt. Men nu har jag lärt mig i alla fall!

Nu blir det fortsatt 14 dagar i sjukhage men nu ska Emma i alla fall få skritta på honom. Det blir i alla fall något roligt 🙂 Hoppas bara att han håller sig inne i sjukhagen nu!

Håll tummarna

Det kan ni väl göra? I morgon åker vi till kliniken igen för ett återbesök. Vad jag hoppas på är att vi ska få klartecken att släppa ut honom i vanlig hage igen. Han vantrivs så enormt mycket i en liten fyrkant att han bara försöker ta sig ut, stackarn! Och eftersom han inte är så intresserad av mat så man kan inte muta honom heller. Cuba kan man alltid muta med mat.

Idag har jag byggt lite ny hage – en ny korridor för mina hästar att komma till vattnet. Den gamla korridoren var så groteskt vattensjuk att de sjönk ner till knäna och det känns inte så speciellt säkert. Nu får de lite torrare om fötterna 🙂

Jag har också provat mig på att rida ut själv i mörkret med pannlampa och det gick så bra så. Visserligen tyckte Amigo att han var tvungen att hålla lite extra koll på både det ena och det andra men han var inte så svårövertalad vid läskiga saker.

Jag gillar verkligen Amigo och han är en fantastisk ridhäst men vad gäller uppförande så märks det väldigt tydligt att han inte är någon Cuba inte. Lite bufflig och inte så lyhörd och lydig.. Många andra skulle nog kalla honom lydig men inte om man jämför med Cuba och det gör så klart jag. Men det ska jag nog råda bot på – tänkte mig på att försöka introducera klickern på Amigo. Det fungerade så himla bra på Cuba i början när hon var så reserverad. Nu är han inte alls på samma sätt som hon men det fungerar säkert bra på honom också. Eller … man kanske inte kan lära gamla hundar att sitta 😉

Suck

Idag har vi varit HELA dagen på Mälarkliniken i Sigtuna. Hade bokat tid med samma vet som hjälpte oss med Cuba häromveckan. Jag fick gott förtroende för henne och hon har tagit god hand om oss hela dagen idag. Denna gång var det då alltså Nidos tur att få besöka klinik. Han har, under ca en månads tid uppvisat konstigt beteende vid ridning, främst galopp. Jag har varit väldigt rädd för att det skulle vara något med ryggen. Vi fick börja med att berätta allt och sedan klämde och kände hon genom hela honom. Han visade sig vara rätt öm i ganska många muskler. Sedan fick vi springa och vet. böjde. Ingen hälta bak men på bägge fram. Inte mycket men en väldigt stark reaktion vid böjning lågt på främst vä fram, men även hö fram. Vet. släckte kotan vä fram och hältan försvann vid böjning och på rakt spår – kvar på böjt spår. Då släckte hon knä vä fram och då kom det fram hö fram. Då släcktes även hö kota och då visade han något hö bak istället … :s
Vi bestämde att behandla båda kotorna fram och även vä knä, stillhet i två veckor och sedan återbesök. Han fick även Finadyne att ta i sju dagar. Detta främst för att han visar ömhet i flertalet muskler.

Vad kommer sig detta då – ja det är ju svårt att säga – tyckte vet. Hon spekulerade i både ändrat underlag, överansträngning, för lite vila.

Vad gäller överansträngning så känns det lite konstigt då vi ju har så många som vi tävlar och Nido har gått minst tävlingar av alla detta år – vi tränar väldigt allsidigt och han går långa dagar ute i hagen och bara är häst. Dock kan det ju vara så att just han som individ inte tål den träning just vi utsätter honom för men då lär det ju visa sig med tiden.

Vad gäller vila så hade han hel vila hela juli och det borde ju räcka men vem vet ju hur mycket han har busat och stojat i hagen i somras – istället för att vila?

Vi lämnade ju Nido på utbildning i juni och då ändrades ju underlaget som han tränades på och sedan när vi fick tillbaka honom så ändrades det ju igen – där kan jag känna att det finns en viss relevans i resonemanget.

Nu ska i alla fall jag hålla tummarna för att hans bakbens”hälta” försvinner av dessa två veckors vila och medicinering. Och att dessa frambenshältor är förklaringen till hans konstiga beteende vid ridning. Och är det inte fallet så funderar jag på att ställa av honom HELT hela vintern så han verkligen får bara vila och skrota i hagen. Vet inte om jag vill hålla på och spruta och behandla mer än så här. Ni som läser och har åsikter och tankar kring det här – säg dem gärna – jag vill mer än gärna höra andras historier om liknande fall och dyl.

Tung tung dag

Vilken bedrövlig dag … hittade Cuba med en högst trolig senskada, i hagen idag. Skulle ta in Nido som skulle till kiropraktorn och hittar Cuba med en gräsligt svullet framben. Jag ser på långt håll hur illa det ser ut. Hon haltar dock inte när jag tar in henne – jag till och med travar några steg men ingen hälta. Så möjligen hade det nyligen hänt – vet inte riktigt vad det kan betyda. Jag kyler med kallt vatten i ca 20 minuter och sätter sedan på kyllera eftersom jag skulle till Runsten med Nido. När vi kommer tillbaka till stallet är det alldeles varmt rakt igenom kylleran så jag kletade på massor mer. Några timmar senare fortsatte jag att kyla med kallt vatten och därefter lindade jag benet. Efter det har jag kylt med vatten två ggr till. Jag gav dessutom butta till kvällen och i morgon bitti får hon en dos till. Vi har en tid på kliniken nästa onsdag.

Nido fick behandling av en superbra kiropraktor – Kokko och Cocco eller hur man nu stavar. Nido satt fast i ena SI-leden – han är tydligen överrörlig och det kommer fortsätta bli så här med jämna mellanrum. Bara att hålla koll alltså. Det kändes som en stor lättnad att han så kvickt konstaterade att det handlar om SI-leden och inte om typ kissing spines som jag har drömt mardrömmar om. Han kollade också igenom resten av honom och allt såg toppenbra ut.

Som om inte detta vore nog åkte en av stallet hästar in på klinik idag och vi vet inte om han kommer tillbaka. Han har drabbats av 4 kolikanfall på ca 6 veckor och man vet inte vad det kan vara – inte bra i alla fall.

Hoppas att morgondagen blir lite bättre …

Yes!!

Där satt den första nollan 🙂 Ett kval fixat.

Vi åkte till Stora Ekeby för att tävla lite hoppning. Nido först ut i LB – ett stop men resten av rundan var superfin. Såå nöjda med Lilla Grå 🙂

          

Sedan var det Cubas tur på LB och det gick strålande. Hon gick ut som nr 3 i startfältet och upp i ledningen. Höll sedan den platsen länge och väl men slutade som 3a. Fina duktiga Cuba 🙂



          
          

Till sist var det återigen Cubas tur – nu på LA. Denna gång var bedömningen A:0. Supermaxad bana, extremt breda oxrar, jättesvåra linjer (redan i LB) och ett rätt klaffsigt underlag – detta till trots går dom in och nollar sin 3e start i LA 🙂 Det blev bara två nollor och den andra nollan var lite snabbare än Emma så Emma och Cuba slutade som 2a. Vilket vi är så grymt nöjda med!! Hörs det att jag är stolt över mina prinsessor 😀